Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN B EG EIS TRAD NOR DM AND. 155
»Vil I nägte mig at synge den norske
Folkesang?» skrek den begeistrade Nordmand.. »Den
ärebördigste sang i hele Verden? Da jeg synger,
sà synger jeg! Her står jeg ensam. De må komme
allesammen! Jeg er icke bange. Har I icke hört,
hvad Ibsen siger, at den ensomme er den slärkeste
månd i verden? (Talaren gjorde några små
öfver-halningar.) Jeg er, Fanden gale mig, den stärkeste
månd i hele...»
Längre hann han icke, ty jag drog oförmärkt
en smula på mattan, som han stod på, och den
stortalige norsken störtade med ett ganska stort
brak baklänges. Under det ursinniga tumult, som
följde på denna oväntade katastrof, försvann
undertecknad ut genom dörren — för att hämta polis.
Fem minuter senare körde en stor täckt vagn
med brandkårsfart upp och höll framfor Dagbladets
port. Det var Black Mary.
»Black Mary» — så kallad på grund af sin
svarta farg — är polisens egen vagn, som den
använder för att ögonblickligen kunna vara till
hands. Alla S:t Paulbor känna den. Då de se
den komma med löddriga hästar och ringande
klockor — liksom brandkåren i Stockholm — hviska
de sins emellan: »Black Mary». Man vet då, hvad
som är å färde.
Ur vagnen hoppade ett dussin poliser,
beväpnade med sina korta klubbor, samt ett par, tre
tidningsreferenter. De senare tillbringa alltid
nätterna på polisens centralkontor för att kunna följa
med * Black Mary» och få nyheterna i första hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
