Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 1 - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kongl. Wetenskaps Academien har af nit
för Fosterlandets wäl förestält sina Landsmän
denna Fråga, och upmuntrat dem, at med täflan
arbeta i et så betydande ämne.
Hwarken fruktan at ej blifwa hörd, eller
at andra göra det bättre, bör sätta någon wäl
sinnad Swensk i betänckande, at anwända sina
krafter på et så ädelt ämne.
§. 2.
Skaparen har i allom plantat en åtrå
efter fullkomlighet: Wi känna hos oss en oro och
trängtan, at kunna förbättra wårt tilstånd: Wi
se altid mycket i det närwarande, som hindrar
wår lycksalighet: Alla wåra göromål syfta altså
derhän, at dels behålla den lycka wi ernått, dels
och förwärfwa oss en större. Neppeligen stiga wi
et fjät, utan at ledas af någondera utaf dessa
afsigter. Den som nekar denna sats, har intet
rätt sedt in uti egna hjertats drif-fjädrar, eller
misstagit medlen för sit ändamål.
Kärleken til GUD, Nästan och
Fäderneslandet äro intet annat än medel, som syfta dit:
Men at rätt nyttja dem, dertil behöfwas
Gudomeliga och menniskliga Lagar.
Lycksaligheten är antingen fullkomlig eller
relativ: Den förra får icke ens rum
döligheten: Den sednare märkes af sit tilstånds
jämnförande emot andras. Då wi altså
dömma om wår lycksalighet, ransaka wi andras
och wåra egna hwilkor: Märcka wi oss äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
