Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon fördel, som en annan saknar, räkna wi oss
lyckeliga, men blifwa wi warse dem hos andra,
och sakna hos oss, dömma wi twärt om; och då
födas hos oss begär, at med dem winna lika
lycksalighet. At mätta dessa begär sysslosätter oss,
och hwarcken själs eller krops krafter sparas
derwid, ty de äro medfödda och outplånliga.
När wi åstunda weta rätta ordsaken til
något, är det ingalunda nog, at stadna wid
medlen, som altid äro närmaste ordsaken til några
göromål, utan gå til sjelfwa källan, hwarifrån
det härflyter, stadna wid de med wår
eftertancka, och utan öfwerilning och förut fattade
meningar märcka huru stora de bäckar en gång
kunna blifwa, som derifrån leda sit watn. Men
täncka wi hindra något, bör i synnerhet
märckas, at nederst i en ström af många fall intet
bygga en kostsam dam, i mening at dermed
hålla watnet tilbaka: Den stillar wäl i början en
brusande forss, men så snart watnet stigit öfwer
dam-bräddarna, blifwer strömmen lika stor som
förr, och watnet brusar sin kos med större
häftighet och dån, än någonsin tilförene; utan bör
man wid dess första ursprung se, i fall sjelfwa
källan intet kan stoppas, hwart ut man då
tjenligast kan leda dess drift, til sin förmån.
Gripa wi saken an på detta sättet, lärer
rätta harftråden på den förestälta Frågan
näppeligen kunna gå oss utur händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
