Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cicero mente, nemligen Friheten war i hans
tid allaredo förloradt. Men 200 år derefter då
inrikes olyckorna hunnit mogna, hör man mera
ingen lysna til sådant läte.
Mån någon af de första Romare, som i
sin tilwäxt nästan höllo för omöjeligit at rymma
utur Fäderneslandet, emedan de mente hela
werlden skulle snart blifwa det, hade kunnat
förmås at tro det som likwäl hände, nemligen sina
efterkommande hopetals gå öfwer til Barbarer?
Israeliterna kåstade det många blodiga
skjortor at intaga Palestina, och i anseende til
deras mägtiga Grannar ännu flera at få
behålla det så länge det war et Canans land. Men
sedan deras Städer, Gudstjenst och näringar
häfdes öfwerända, hade ingen mera lust at
wåga så mycket för en olyckelig Fosterbygd.
Men såsom denna jämnförelse af In- och
Utlänska förmåner sker i hwars och ens eget
tycke, efter hwars och ens insigt, föredomar,
slutkonst och smak, så begås härutinnan
oändeliga felsteg: Dock blifwer ärfarenheten för
sådana öfwerlöpare en obedräglig Läromästare.
Träffar deras hopp in, skatta de sig
lyckeliga, och i det de förtälja androm sina
förmåner, lägga de ut farliga krokar efter dem, som
hafwa lika öde med deras förra: Men slår
deras wäntan felt, ångra de sit byte, gå hem
tilbaka nögdare med sit Fädernesland än då de
öfwergåfwo det, eller åtminstone afråder deras
missnöje andra at stiga i deras fotspår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
