Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da behof sielfmant.
Den inäste angripas, och ehuru den inm
är oöfwerwinnelig gifwer hön dock aldrig tmsl
seger, utan,’såsom behoswen aro dageliga, sa
tnäste den ock dageligen antastas: Hon gör ät-
löje af jlöda wapn i lata händer: Segrarn,;
käfta wal intet egemeligen blod; ty traffningar-
na ffe med handa-^manae, men sw-men flyter
desto ymnogare, och da är bloden ingalunda
manafgang..
Detta flags Hjeltar kannas nog igen af
sina inwanda fot-b-lad, darrande knän, kroku-
ga rygg, grofwa händer, stela finger, magra
lemmar, lutande hufwud och ffrynckoga anltten,
som alla witna, om de§a förtjent Lagrar med
lek, eller säfwit sig til meriter.
Hafwa wi, nast G U D at tacka wära
^arti8 butzar för beftedade Riks-gränsor, til-
kommer detzas arbete Hedern för det masta,
som finnes inttom dem.
Man sadana dä intet borde äfwen njuta
Heder? Ty hwad upmumran stal wal han el-
ler dch barn äga, at således helt »ch hällen up-
vsra sig til Allmänhetens tjenst, om han för
alt ser sig wara föracktad af dem som leftva af
hans swect.
Härwid faller mig i högen hwad jqg ftr
<n tid sedan läst i ^ i v w s Gm en gammal ko-
mexff Riddersman, som utom sit förwallande
ävra«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
