Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringde såsom elden hade varit lös och folket trängdes mot en vid
kyrkan belägen stor byggnad; utan att fästa någon
uppmärksamhet vid våra resande. Det var lätt att på menniskornas
ansigten urskilja spår af olika, och ofta hvarandra motsatta
känslor. Folket samlades i flockar; sorlet och pratet
upphörde plötsligt och man hörde blott en röst, som tycktes
förmana eller läsa, hvarefter på alla håll höjdes ursinniga skrik,
blandade med andäktiga utrop; flocken skingrades och man
såg att talaren var en kapusiner- eller franciskaner-munk,
som i handen höll ett krucifix af trä och pekade åt folket på
den stora byggnad, kring hvilken det trängdes. — «Jesus
Maria,« utropade en gumma, «hvem skulle väl någonsin kunnat
tro, att den onde anden valt vår goda stad till sitt hemvist!«
«Och att de fromma Ursulinerna voro besatta,« sade en
annan.
«Man säger att den djefvul som anfäktar abbedissan
heter Legio,« sade en tredje.
«Hvad säger ni, kära mor?« inföll en nunna; «hon har
sju i sin arma lekamen, hvilken hon kanske för mycket
omhuldat, i anseende till dess stora skönhet; nu är han ett
djefla-näste; Karmeliternes prior, som höll besvärjelsen öfver henne
i går, utdref djefvulen Eazas ur hennes mun och den
högvördige pater Lactantius utjagade djefvulen Beherit. Men de
fem öfrige ville icke förfoga sig bort, och då de helige
besvärjarne, hvilka Gud nådeligen styrke! på latin uppmanade
dem att gå sina färde, erhöllo de till svar att de onde
andarne icke lydde befallningen, förrän de visat sin makt,
hvarpå hugenotter och kättare låtsa tvifla, och djefvulen Elimi,
hvilken är den argaste, som ni vet, har i dag påstått, att han
skall lyfta kalotten af herr Laubardemont och hålla den
sväfvande i luften, under det man läser ett Miserere.«
«Ack! Heliga Jungfru!« inföll den första gumman;
«hela min kropp darrar, när jag tänker på, att jag flera
gånger begärt messor af denne trollkarlen Urban.«
«Och jag,« sade en ung flicka och korsade sig, «som
har biktat mig för honom för tio månader sedan; helt säkert
hade jag blifvit besatt, om jag ej lyckligtvis haft på mig en
relik af den heliga Genoveva och ....«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
