Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 CINQ-MARS.
«Ser ni nu,« skreko alla de församlade qvinnorna med
triumferande uppsyn, i det de vände sig till folket, men
isynnerhet emot en flock svartklädde män, till hvilka den soldat
sällat sig, som i förbigående begabbat dem.
«Se på de gamla tokorna,« sade han; «de tro sig fira
sabbaten och göra mera väsen, än då de komma dit ridande
på qvastkäppar.«
« Yngling, yngling!« sade en borgare med bedröfvad
uppsyn, «skämta icke så der under bar himmel; såsom vinden
nu blåser, kunde luften förvandlas till lågor för er.«
«Jag gör en konst i alla dessa besvärjare« svarade
soldaten. «Jag heter Grand-Ferré och det finnes icke många,
som hafva en sådan vigvattens-qvast som jag.«
Han lade härvid ena handen på sabelfästet, vred upp
sin ljusa mustasch med den andra och såg sig omkring med
rynkad panna; men då han icke märkte någon blick i
folkhopen, som trotsigt mötte hans, lyfte han upp venstra benet
och aflägsnade sig långsamt genom de mörka och trånga
gatorna, med den fullkomliga sorglöshet, som utmärker en ung
krigare, och med ett djupt förakt för alla, som icke buro
hans drägt.
Åtta eller tio förståndige män af den lilla stadens
invånare gingo emellertid under tystnad tillsammans genom
den upprörda folkhopen och tycktes vara bestörta öfver denna
besynnerliga, plötsliga folkskockning och sågo på hvarandra
med frågande blickar vid hvarje nytt, dåraktigt uppträde.
Detta stumma missnöje bekymrade det öfriga stadsfolket och
de många bönder, som inkommit från landet, hvilka af dessa
herrars blickar, som till en del voro deras husbönder, sökte
utleta deras tankar; de sågo att något ledsamt förehades och
begagnade okunniga och bedragna underlydandes vanliga
tillflykt, att förhålla sig tysta och tåliga.
Den franska bonden har likväl en viss försmädlig
tokrolighet i sitt lynne, som han stundom använder mot sina
likar och alltid mot sina förmän. Han gör den mäktige
brydsamma frågor, liksom barndomen till mannaåldern; han gör
sig oändligt liten, på det den han frågar, skall finna sig brydd
af sin egen upphöjelse; han ökar tölpaktigheten i sitt
uppförande och plumpheten i sina uttryck, för att så mycket bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
