Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans tankfulla, lidelsefulla ansigte antydde mycken
öfverlägsenhet och denna själens mogenhet, som förvärfvas genom
trägna studier och en naturlig handlingskraft. Han var
svartklädd, med en temligen kort, svart kappa, enligt tidens sed,
och en pappersrulle under venstra armen, som han
krampaktigt tryckte med högra handen då han talade, liksom en
vredgad krigare fattar sitt svärdfäste. Man skulle trott att
han velat upprulla sitt papper och derifrån ljunga åskor på
dem, som han förföljde med sina förgrymmade ögonkast: det
var trenne kapusiner och en barfota munk, som gingo genom
folkhopen.
«Fader Wilhelm,« fortfor grefve Du Lude, «hvarföre har
ni blott medfört era söner? och hvarföre dessa käppar?«
«Herre, jag vill icke att mina döttrar skola lära dansa
som nunnorna, och vid så’nt väder, som nu står på, veta
gossar bättre att röra på sig, än flickor.«
«Vi skola ej röra på oss, min gamle vän, tro mig,«
sade grefven; «ställ er derföre helt lugnt att se på tåget, som
nu nalkas, och kom ihåg att ni är sjuttio år.«
«Åhå!« svarade gubben under det han uppställde sina
tolf söner, liksom soldater; «jag har varit i krig med salig
kung Henrik och förstår att sköta en pistol lika väl som trots
någon ligist,« hvarefter han satte sig på en afvisare med den
knöliga påken emellan benen, lade händerna i kors på påken
och sin hvitskäggiga haka på händerna. Der blundade han
med ögonen, likasom han helt och hållet öfverlemnat sig åt
sina ungdomsminnen.
Man såg med förundran hans randiga rock, alldeles
som de brukades i den bearnske konungens tid, och hans
likhet med denne furste under hans sednare år, fast dolken
beröfvat monarkens hår den hvita färg, som bondens lockar
fredligt förvärfvat. Men ett stort larm af klockor drog
uppmärksamheten till ändan af Louduns stora gata.
På afstånd syntes en lång procession i antågande, hvars
banér och pikar höjdes öfver folkhopen, som helt tyst öppnade
sig, för att betrakta denna på en gång löjliga och
olycksbådande ståt.
Stadsvakter med pipskägg och stora hattar med
plymer gingo främst på tvenne leder, väpnade med hillebarder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
