Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
advokaten, som fortfor att skrifva under sin kappa, omgifven
och undangömd af de svartklädde borgrarne.
«Men se; se nu bara och maka åt er! der kommer herr
Barre, kyrkoherden i Sankt Jacob af Chinon,« sade gumman.
«Det är ett helgon,« sade en annan.
«En skrymtare,« sade en karlröst.
«Se hvad han är mager af fastande.«
«Hvad samvetsaggen hafva gjort honom blek!«
«Det är han, som utdrifver djeflarne.«
«Det är han, som inblåser dern.«
Detta tal blef afbrutet af ett allmänt rop: «Hvad hon
är vacker!«
Ursulinernas abbedissa kom nu, omgifven af alla sina
nunnor; hennes hvita dok var upplyftadt, äfvensom på sex
andra systrar, på det folket måtte se de besattas anletsdrag.
Hon hade ingenting utmärkande i sin drägt, utom ett
ofantligt stort radband af svarta kulor, som hängde från halsen
ned emot fötterna och slutades med ett guldkors; men hennes
bländande hvita hy, som ännu mera förhöjdes af den bruna
kapuschongen, ådrog sig genast allas blickar; hennes mörka
ögon tycktes bära stämpeln af en djup och brinnande lidelse;
öfver dem hvälfde sig ett par ögonbryn, hvilka naturen målat
med samma noggrannhet, som cirkassiskorna använda att
runda dem med penseln; men ett litet veck emellan dem
antydde en ständig och häftig tankespänning. Likväl låtsade
hon ett djupt lugn i hela sitt skick och alla sina rörelser;
hennes steg voro långsamma och afmätta, hennes vackra
händer voro sammanknäppta, lika hvita och orörliga, som
marmorbildernas, hvilka evigt bedja på grafvarne.
«Ack, ser ni moster«, sade den unga Martina, «syster
Agnes och syster Clara som gråta bredvid henne?«
«Barn, de sörja för att de blifvit djefvulens rof.«
«Eller ångra sig,« sade samma karlröst, som förut låtit
höra sig, «att de gäckats med Gud.«
Nu följde en djup tystnad öfverallt och ingen rörelse
förmärktes i folkhopen; alla tycktes hafva blifvit liksom
förstenade genom någon förtrollning, då kyrkoherden i heliga
Korskyrkan i presterlig skrud kom näst efter nunnorna,
omgifven af fyra botgörare, hvilka höllo honom fjettrad i kedjor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
