Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett er alltför fallen derför; om ni blott visste hvilken
öfverlägsenhet sinneslugnet förlänar öfver menniskorna. De gamle
hade intryckt det på Gudomlighetens panna, såsom dess
skönaste attribut, emedan passionsfriheten antydde en varelse,
som var upphöjd öfver våra farhågor, våra förhoppningar, våra
nöjen och våra plågor. Förblif derföre äfven ni passionsfri i
de uppträden ni kommer att åskåda, men åskåda dem, om
det ej kan undvikas; var närvarande vid detta olyckliga
domslut; jag för min del måste underkasta mig följderna af min
pojkaktiga dårskap. Jag skall berätta er hvad jag gjort, på
det ni må finna, att man med ett kalt hufvud kan vara lika
mycket barn, som med edra kastaniebruna lockars
Abbé Quillet tog nu hans hufvud emellan sina händer
och fortfor sålunda:
«Ja, jag har, liksom alla andra, varit nyfiken att se
Ursulinernas djeflar, och då jag fick höra att de angåfvo sig
känna alla språk, begick jag den oförsigtigheten att icke tala
latin, utan gjorde dem några frågor på grekiska; abbedissan
är mycket vacker, men hon kunde ej svara på detta språk.
Läkaren Duncan yttrade helt högt den anmärkningen, att det
var förunderligt att djefvulen, som kunde allting, likväl
begick barbarismer och språkfel i latinet och icke kunde svara
på grekiska. Den unga abbedissan, som då låg på sin
paradsäng, vände sig åt väggen för att gråta och sade sakta till
pater Barre: «Herre, jag uthärdar ej längre;« detta upprepade
jag högt och gjorde derigenom alla besvärjarne ursinniga; de
sade, att jag borde veta, det djeflar funnos, som voro
okunnigare än bönder, men om deras makt och fysiska styrka,
kunde vi ej tvifla, emedan de andar, som kallades Grésil af
tronerna, Aman af vänligheterna och Asmodé, hade lofvat lyfta
kalotten af herr de Laubardemont. Man beredde sig härpå,
då läkaren Duncan, som är en lärd och rättskaffens man, men
en spefågel, fick det infallet att draga på ett snöre, hvilket han
fann fästadt på en pelare, liksom en klocksträng, och som
valsa doldt bakom en helgontafla, att det nedföll helt nära
refe-rendarien. Nu kallade man honom hugenott, och jag tror att
det skulle komma att stå honom dyrt, om inte marskalken de
Brézé vore hans beskyddare. Grefve Du Lude gick nu fram
med sin vanliga köld och bad besvärjarne fullgöra sitt värf i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
