Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ögonblicket erhållit en ny upplysning; då domrarne helt
nyligen voro försänkta i sina djupa betraktelser, hördes ett
starkt skrik nära domsalen, och då vi begåfvo oss till stället,
funno vi en ung, adelig flicka, som nyss uppgifvit andan på
gatan, uti kanikens, pater Mignons armar, och vi hafva
erfarit af denne, nu närvarande, vördige pater, äfvensom af
åtskillige andra trovärdige personer, att i förmodan det denna
jungfru vore besatt af djefvulen, med anledning af det
allmänt gängse ryktet om Urban Grandiers kärlek till henne,
fick han det lyckliga infallet, att pröfva henne och sade
plötsligt, i det han gick fram till henne: Grandier har nyss blifvit
afrättad; hvarpå hon uppgaf ett högt anskri och nedföll död,
af djefvulen beröfvad nödigt rådrum att erhålla hjelp af vår
heliga moder, den katolska kyrkans
Ett förtrytsamt sorl uppstod bland folkhopen och man
hörde tydligen ordet: lönnmördare! Yaktknektarne ålade
tystnad med hög röst; men alla tego då föredraganden åter tog
till ordet, i det nyfikenheten fick öfverhanden.
«Hvilken styggelse, mine herrar!« fortfor han och sökte
hemta styrka genom utrop; «man har på hennes kropp funnit
detta af Urban Grandier egenhändigt skrifna arbete.«
Härvid framtog han ur sina papper en liten bok inbunden i
pergament.
«O Gud!« utropade Urban på sin bänk.
«Varen på er vakt!« ropade domrarne till de honom
omgifvande stadsvakterna.
«Djefvulen kommer säkert att uppenbara sig; dragen åt
kedjorna!« sade Pater Lactantius med olycksbådande stämma.
Man lydde.
Brottmålsdomaren fortfor: «Hennes namn var
Magdalena de Brou, nitton år gammal.«
«O! du min Gud! det är för mycket,« utropade Urban
och nedföll afdånad på golfvet.
De församlade upprördes i olika riktningar, och ett
ögonblick rådde en verklig uppståndelse. — «Den olycklige!
han älskade henne,« sade några. «En så beskedlig fröken!«
sade qvinnorna. Medlidandet började få öfverhand. Man
kastade kallt vatten på Grandier och band honom vid
bänken. Föredraganden fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
