Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har blifvit oss ålagdt att uppläsa början af denna
bok inför rätten; och han läste som följer:
«Det är för dig, milda och sköna Magdalena, det är för
«att skaffa lugn åt ditt oroade samvete, som jag uti denna
«bok tecknat en enda tanke ur min själ. De tillhöra alla dig,
"himmelska flicka, emedan de återvända dit såsom till hela
«min tillvaros mål; men denna tanke, hvilken jag sänder dig,
«såsom en blomma, kommer ifrån dig, finnes till blott genom
«dig och återvänder till dig ensam.
«Var icke ledsen för det du älskar mig; var icke
be-«dröfvad för det jag älskar dig. Hvad göra väl englarne i
«himlen? och hvad är lofvadt åt de saliges själar? Äro vi
mind-«re oskyldiga än englarne? Äro våra själar mindre lösgjorda
«från jorden, än efter döden? Ack, Magdalena! hvad finnes
«väl hos oss, som kan förtörna Herrans blick? Är det då vi
«bedja tillsammans och med våra pannor sänkta i stoftet
in-«för hans altare anhålla att en snar död måtte träffa oss
un-««der vår ungdom och kärlek? Är det då vi, fördjupade i
betraktelser, ensamme gå under kyrkogårdens dystra träd,
sö-«kande en dubbel graf, leende åt vår död och begråtande vårt
«lif? Eller är det, då du kommer att knäfalla inför mig vid
«botgörelsens domsäte och der, talande i Guds närvaro, icke
«kan finna någon synd att uppenbara för mig, ända derhän
«har jag upprätthållit din själ i himlens obefläckade regioner?
«Hvad skulle då väl kunna förtörna vår Skapare? Kanske, ja,
«jag tror det, kanske har någon himlens ande kunnat
afun-«das mig min sällhet, då jag Påskdagen såg dig nedfalla för
«mig, genom långvariga späkningar renad från den lilla
qvar-«lefva af arfsynd, som ännu oskärade dig. Hvad du var skön!
«din blick sökte din Gud i himlen och min darrande hand
«förde honom till dina läppar, som aldrig någon menniskoläpp
«vågat nalkas; englalika varelse! jag var den ende som blef
«delaktig af Herrans hemligheter, eller rättare din rena själs
«enda hemlighet; jag förenade dig med din Skapare, som då
«äfven nedsteg i mitt bröst. Outsägligt saliga äktenskap,
«hvarvid den Evige sjelf var prest; du det enda tillåtna
mel-«lan Jungfrun och Herden. Den enda vällust vi båda erforo,
«var att se en evig sällhet börjas för den andra, att
tillsam-«mans inandas himmelens dofter, att redan lyssna till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
