Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiltvakter.’ Midt på torget reste sig ett bål af ofantliga
stockar, lagda på hvarandra, så att de bildade en fullständig
fyrkant, och öfverst låg en hvitare och torrare ved; en stor
påle höjde sig ur midten af denna schavott. En rödklädd
karl, hållande ett nedvändt bloss i handen, stod vid detta
slags mast och syntes på långt afstånd. Ett stort fyrfat, som
i anseende till regnet var betäckt med jernplåtar, stod jemte
honom.
Vid denna anblick åstadkom fasan ett Ögonblicks
tystnad öfverallt; man hörde blott regnets plaskande och åskans
mullrande, som närmade sig mer och mer.
Emellertid hade Cinq-Mars jemte herrarne Du Lude
och Eournier samt alla andra betydande personer ställt sig
i skydd för regnet i den heliga Korskyrkans förhus, hvartill
de uppgått på tjugu stentrappsteg. Bålet våt beläget midt
emot och från denna höjd kunde hela torget öfverskådas; det
var alldeles tomt och genomskars endast af det i de breda
rännstenarne strömmande regnvattnet; men alla fönstren i de
kringliggande husen blefvo småningom upplysta och visade
karl- och qvinnohufvuden, hvilka trängdes på balkongerna.
Den unge d’Effiat betraktade dessa hotande tillredelser med
bedröfvelse; uppfostrad i hederns grundsatser och alldeles
obekant med dessa nedriga tänkesätt, som hatet och
äregirigheten alstra i menniskohjertat, fattade han icke huru så
mycket ondt kunde föröfvas, utan något hemligt och mäktigt skäl;
djerfheten i ett sådant domslut föreföll honom så otrolig, att
sjelfva dess grymhet började öfvertyga honom om dess
rättvisa; en hemlig fasa insmög sig i hans själ, densamma som
kom folket att tiga; han nästan glömde det deltagande han
känt för den olycklige Urban, för att eftertänka om icke
något hemligt förstånd med afgrunden möjligen kunde
rättfärdiga denna ytterliga stränghet; och så väl nunnornas
offentliga bekännelse, som hans vördnadsvärde lärares berättelse,
började utplånas ur hans minne; så mäktig är framgången
äfven för de upplysta res ögon och till den grad vilseleder
våldet menniskan, oaktadt samvetets röst! Ynglingen
frågade redan sig sjelf, om det ej vore sannolikt, att pinbänken
kunnat aftvinga den anklagade bekännelsen om något
vederstyggligt brott, då det mörker, som hittills herrskat i kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
