- Project Runeberg -  Cinq-mars, eller En sammansvärjning under Ludvig XIIIs regering /
57

(1864) Author: Alfred de Vigny
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plötsligt upphörde. De stora portarne öppnades och vid
oräkneliga facklors sken utträdde alla domrarne och munkarne,
omgifne af vakt; emellan dem gick Urban, stödd, eller
rättare buren, af sex man, klädda i svarta botgörardrägter; ty
hans hopbundna ben, omlindade med blodiga bindlar, tycktes
vara krossade och ur stånd att bära honom. Två timmar
voro knappt förflutna sedan Cinq-Mars sist såg honom, och
likväl hade han svårt att igenkänna det ansigte, han sett
inför domstolen; all färg och fyllighet hade försvunnit
derifrån; en dödlig blekhet betäckte en hy, hvitgul och glänsande
som elfenben; blodet tycktes hafva flytt från alla hans ådror
och intet lif syntes, utom i hans mörka ögon, hvilka tycktes
hafva blifvit dubbelt större och hvilka han matt vände åt alla
sidor; hans bruna hår var utslaget på halsen och öfver en
hvit skjorta, som betäckte hela hans kropp; detta slags kåpa
med vida ärmar var gulaktig och luktade svafvel; ett långt
och tjockt rep var fästadt kring halsen och hängde ned på
bröstet. Han liknade ett spöke, men ett spöke af en martyr.

Urban stadnade eller rättare blef qvarhållen på
kyrktrappan; pater Lactantius satte en brinnande fackla i hans
högra hand, hvilken han qvarhöll der och tilltalade honom
med obeveklig hårdhet: «Gör offentlig afbön och bed Gud,
konungen och lagen om förlåtelse för ditt trolldomsbrott!«

Den olycklige höjde rösten med mycken svårighet och
sade, blickande uppåt himlen:

«I den lefvande Gudens namn, instämmer jag, efter tre
år, dig, orättfärdige domare, Laubardemont! Man har skiljt
min biktfader ifrån mig och jag har varit tvungen att utgjuta
mina fel i sjelfva Guds sköte, ty jag är omhvärfd af mina
fiender. Jag tager denne barmhertighetens Gud till vittne,
att jag aldrig varit trollkarl; jag har icke känt några andra
mysterier än den katolska, apostoliska och romerska läran, i
hvilken jag dör; jag har mycket syndat emot mig sjelf, men
aldrig uppsåtligt emot Gud och vår Frälsare!....

«Fortfar icke,« ropade kapusinern, som skyndade att
tilltäppa hans mun innan han utsade Frälsarens namn;
«förhärdade usling! återgå till djefvulen, som dig sändt hafver.«

Han vinkade åt fyra prester, som stego fram med
vig-vattensqvastar i händerna, hvarmed de renade luften, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cinqmars/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free