Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Undantagande herr marskalken, er salig far, som icke
skulle gjort det ni gjorde, herre.«
«Nå, hvad hade han då gjort?«
«Jo, han skulle helt lugnt låtit denne kyrkoherde
brännas af de andra kyrkoherdarne, och sagt åt mig: Grandchamp,
se efter att mina hästar få hafre, och att den icke stjäles bort;
eller också: Grandchamp, akta att icke min värjklinga rostas
i baljan af detta regnet och att icke fängkrutet blir vått på
pistolerna; ty marskalken tänkte på allt och blandade sig icke
i saker, som icke angingo honom; det var hans hufvudregel;
och som han Gudskelof var lika god soldat som general, hade
han alltid lika mycken omsorg om sina vapen, som en simpel
knekt, men icke anföll han trettio unga krabater med en
liten balvärja.«
Cinq-Mars kände ganska väl udden af den redlige
mannens stickord och började frukta att han följt honom längre
än till skogen vid Chaumont; men han ville icke utforska det,
för att slippa ingå i förklaringar, eller behöfva hopsmida en
osanning, eller ålägga honom tystnad, hvilket hade varit en
bekännelse och ett förtroende. Han sporrade derföre sin häst
och red ifrån sin gamle tjenare, men denne hade ännu icke
slutat sin lexa, och i stället att rida till höger om sin herre,
återkom han till venster om honom och fortsatte sitt
samspråk.
«Tror ni till exempel, min herre, att jag låter er färdas
hvart ni behagar, utan att följa er? Nej, min herre, jag
hyser alltför stor vördnad för fru marskalkinnan att vilja utsätta
mig för att höra henne säga: Grandchamp, min son har
stupat för en kula eller ett värjstygn; hvarföre var ni icke
framför honom? eller: en italienare har gifvit honom ett
dolk-stygn, emedan han nattetid ställt sig under en högförnäm
prinsessas fönster; hvarföre hejdade ni icke mördaren? Det
skulle vara högst obehagligt för mig, min herre, och aldrig
har man kunnat förebrå mig något dylikt. En gång lånade
herr marskalken mig åt sin brorson, unge grefven, som skulle
göra ett fälttåg i Nederländerna, emedan jag kan tala
spanska; och jag drog mig ur det spelet med heder, som jag
alltid gjort. När grefven fick sin kula i underlifvet, återförde
jag sjelf, helt ensam, hans hästar, hans mulåsnor, hans tält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
