Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte bref, enligt den föreskrift de fått af kardinalen, och
sedan han hastigt genomögnat koncepterna, lemnades de till
sekreterarne, som renskrefvo dem. Kardinalen-hertigen skref
på sitt knä hemligheter på små lappar, hvilka han instack i
nästan hvarje omslag, innan han med egen hand
förseglade dem.
Han hade skrifvit en liten stund, då han i en spegel,
som stod midt emot honom, såg den yngste pagen då och då
brådskande teckna några rader på ett papper af mindre
format, än de ministeriella skrifvelserna, hvarefter han
skyndsamt sköt det under det större arket, som han till sin
ledsnad var skyldig att fullskrifva; men enär han satt
bakom kardinalen, hoppades han att denne herre, som hade
svårt att vända sig, icke skulle märka detta lilla konstgrepp,
som han tycktes utöfva med temlig färdighet, då Eichelieu
helt oförmodadt tillropade honom: «Kom hit, herr O1ivier!«
Dessa få ord voro åskslag för den stackars gossen, som
icke tycktes vara raer än 16 år. Han uppsteg likväl mycket
hastigt och ställde sig framför kardinalen, med hängande
armar och sänkt hufvud.
De andra pagerna och sekreterarne rörde sig icke mer
än soldater, då en kamrat träffas af en kula; ty de voro vana
vid dylika kallelser. Denna utmärkte sig dock af större
liflighet än vanligt.
«Hvad skrifver ni der?«
«Nådig herre ... det som ers Eminens dikterar för mig.«
«Hvad ?«
«Nådig herre... brefvet till don Juan af Braganza.«
«Inga undanflykter, min herre, ni gjorde något annat«
«Nådig herre,« sade då pagen med tårar i ögonen, «det
var en biljett till en af mina kusiners
«Låt mig se den.«
Ynglingen, hvars hela kropp härvid råkade i
darrning,måste stödja sig mot spiseln, då han sakta sade: «Det är omöjligt.«
«Herr vicomte Olivier d’Entraigues,« sade ministern,
utan att låta förmärka den ringaste sinnesrörelse, «ni är
ej mera i min tjenst.« Och pagen, som visste att det
ej hjelpte att göra några invändningar, stoppade
biljetten i fickan, öppnade dubbeldörren, just lagom för att kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
