Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTET. 93
nöjde med kardinalen och således gerna borde vilja mäta sig
med hans kreatur, svarade den ene mycket allvarsamt: —
«Herr de Gondi, ni vet hvad som nyss händt;
konungen har yttrat helt högt: — «Antingen vår högmyndige
kardinal vill det eller ej, skall Henrik den stores enka ej längre
vara landsflyktig. Hög myndig, herr abbé, förstår ni det?
Konungen har ännu aldrig yttrat någonting så skarpt mot
honom. Högmyndig! det är en fullständig onåd.
Sannerligen någon nu mera vågar tala med honom, och helt säkert
kommer han att ännu i dag öfvergifva hofvets
«Man har berättat mig det, min herre, men jag har en
hederssak ...«
«Hans fall är en lycka för er, hvars fortkomst han helt
tvärt af brutit.«
«En hederssak ...
«Hvaremot ni har Mazarin för er. . .«
«Men vill ni af höra mig, eller ej?«
«Ack, ni tviflar på att han är för er! han kan
omöjligen glömma era äfventyr; er vackra duell med herr de
Cou-tenan, och den lilla täcka nålmakerskan; han har till och med
omtalat den för konungen. Farväl, min bäste abbé, vi hafva
mycket brådtom; farväl, farväl\« och utan att vidare afhöra
ett ord, tog den unge spefågeln sin kamrat under armen,
aflägsnade sig hastigt och försvann i hopen.
Den stackars abbén stod sålunda der helt förtretad att
icke kunna skaffa sig mer än en sekundant och såg med
ledsnad de fleste gå sin väg och timmen förflyta, då han
varseblef en ung, obekant ädling, sittande vid ett bord och
med svårmodig uppsyn stödja hufvudet på ena armbågen.
Han bar en sorgdrägt, som icke antydde någon närmare
förbindelse med något förnämt hus eller någon korporation, och
tycktes utan otålighet afbida det ögonblick, då man fick
tillträde till konungen, i det han med likgiltig uppsyn betraktade
dem, som rörde sig omkring honom, och icke tycktes känna
och knappt se dem.
Gondi, som händelsevis fick ögonen på honom, gick
utan tvekan fram till honom.
«Min herre,« sade han, «jag har väl icke den äran att
känna er; men en liten fäktning kan ju aldrig vara oangenäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
