Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de glada ansigten, hvilka omgåfvo honom, lyckönskade han
sig redan i sitt hjerta att hafva återtagit högsta makten och
gladde sig i detta ögonblick af hela den kraft han trodde sig
äga. En viss oro, som emot hans vilja insmög sig i hans
innersta, sade honom väl, att hädanefter hela statens börda skulle
falla på honom ensam, men han talade mycket, för att slå
bort denna besvärliga tanke, och qväfvande den inre
öfvertygelsen om sin oförmåga att regera, tillät han sin
inbillningskraft blott fästa sig vid arbetets frukter och tvingade sig
sålunda att glömma de mödosamma vägar, som leda till deras
inhöstande. Han talade således mycket och fort.
«Vi skola snart intaga Perpignan,« sade han åt Eabert,
som stod ett stycke från honom. «Nå, kardinal! Lotringen
tillhör oss,« fortfor han till La Yalette, och tog derefter
Mazarin i armen, sägande: «Det är icke så svårt att styra ett
helt rike, som man tror. eller huru?«
Italienaren, hvilken icke var så säker om kardinalens
fall, som de öfrige hofmännen, svarade utan att
blottställa sig: —
«Ack, sire! Eders Majestäts sednaste framgångar både
inom och utom riket bevisa nogsamt, huru förträffligt Eders
Majestät förstår att välja sina verktyg och leda dem ...«
Men hertigen af Beaufort föll honom i talet med denna
dristighet, denna höga röst och stolta uppsyn, som
förvärfvade honom tillnamnet: den Inbilske, och utbrast så högt han
förmådde: —
«Minsann, sire, man behöfver mer än föresats: ett folk
styres som en häst med sporrar och trens och vi äro alla goda
ryttare, så att man bara behöfver välja i högen.« Detta den
egenkäre narrens infall hade ej tid att göra sin verkan, ty de
tvenne dörrvaktarne utropade på en gång: «Hans Eminens!«
Konungen rodnade ofrivilligt, liksom han blifvit
ertappad på bar gerning; men sansade sig genast och antog en
beslutsamt stolt uppsyn, som icke undföll ministern.
Denne, som var iklädd den präktiga kardinalsdrägten
och understöddes af tvenne unga pager samt åtföljdes af en
kapten vid sitt garde jemte mer än femhundra ädlingar, som
stodo i hans tjenst, nalkades långsamt och stannade nästan
vid hvarje steg, liksom nödgad dertill af svåra plågor, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
