Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentligen för att hafva tid att läsa i de närvarandes
ansigten. Ett enda ögonkast var tillräckligt för honom.
Hans medfölje stannade utanför dörren till kungliga
tältet, och alla som voro derinne, ja icke en enda, hade mod
att helsa, eller kasta en blick på honom; sjelfva la Valette
låtsade vara inbegripen i ett samtal med Montrésor, och
konungen, som ville onådigt bemöta honom, helsade flyktigt och
fortfor att sakta tala med hertigen af Beaufort.
Kardinalen var således nödsakad att efter första bug-,
ningen stanna och draga sig åt sidan ibland det öfriga
hoffolket, liksom han velat blanda sig i flocken; men hans afsigt
var endast att pröfva dem på närmare håll, och de drogo sig
samtligen undan, liksom han varit spetälsk. Fabert ensam
gick fram till honom på sitt vanliga frimodiga, rättframma
sätt och sade på sitt soldatspråk: —
«Åh, kors, nådig herre, ni gör en bresch midt i
skocken, liksom en kanonkula; jag ber er om förlåtelse derför på
deras vägnars
«Och ni förhåller er tapper framför mig, liksom framför
flenden,« sade kardinalen; «det skall ni framdeles icke ångra,
min käre Eabert.«
Mazarin närmade sig äfven kardinalen, men varsamt ;
och i det han lät sina rörliga anletsdrag uttrycka en stor
bedröfvelse, bugade han sig fem eller sex gånger mycket djupt,
med ryggen vänd åt dem, som omgåfvo konungen, så att man
derifrån kunde taga dessa bugningar för de kalla och
brådskande helsningar, man gör de personer, hvilka man vill
slippa ifrån, och på kardinalens sida för uttryck af vördnad,
blandade med tyst och djupt bekymmer.
Ministern, alltid lugn, smålog föraktligt, och i det han
antog den fasta blick och förnäma uppsyn, som han alltid
visade i stora faror, stödde han sig ånyo på sina pager, och
utan att afbida ett ord eller en blick af sin konung, tog han
hastigt sitt beslut och gick utåt hela tältets längd, rakt fram
till monarken. Ingen hade förlorat honom ur ögnasigte,
ehuru alla låtsat motsatsen, och alla tystnade, till och med de,
som talade med konungen; alla hofmännen lutade sig framåt
för att se och höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
