Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Låtom oss rida emot dem; de äro gardes-gendarmer,«
sade Fontrailles; «jag känner igen dem på deras svarta
kokarder. Jag ser äfven många dragoner ibland dem och vi kunna
blanda oss i deras villervalla, ty jag tror att de äro återförde.«
Detta ord var ett höfligt uttryck, som på militärspråket
betydde tillbakaslagne. Våra fem herrar nalkades denna
lifliga och larmande trupp och funno gissningen vara
grundad. Men i stället för den bestörtning man i dylikt fall
kunnat vänta, funno de blott en yr, stojande glädtighet och
hörde endast gapskratt från de båda kompanierna.
«För tusan, Cahuzac,« sade en, «din häst sprang bättre
än min; jag tror du har öfvat honom på kungens
jagt-partier.«
«Du kom väl först hit, på det vi snarare skulle bli
samlade?« genmälde den andre.
«Jag tror att markis de Coislin är tokig, som låter oss
fyrahundra göra choc på åtta spanska regementena
«Ha! ha! ha! Locmaria, er strutsplym är just vackert
tilltygad! Han ser ut som en tårpil. Om vi följa den der,
blir det till en begrafning.«
«Jag sade er det på förhand, mine herrar,« svarade
denne unge officer, temligen misslynt. «Jag var säker att
den der munken Josef, som blandar sig i allt, misstog sig då
han å kardinalens vägnar tillsade oss att anfalla. Men haden
j varit nöjde om de, som hafva den äran att anföra er, vägrat
att göra denna choc?«
«Nej! nej! nej!« svarade alla dessa unge män och
åter-togo hastigt sina platser i leden.
«Jag har många gånger sagt,« inföll markisen af Coislin,
som oaktadt sitt hvita hår ännu hade ungdomens eld i sina
Ögon, «att om man befallte er att rida till storms mot en
fästning, så skullen j göra det.«
«Bravo! Bravo!« svarade alla gendarmerna och klappade
med händerna.
«Nå väl, herr markis,« sade Cinq-Mars, som nu red
närmare, «här hafva vi just ett tillfälle att verkställa detta
löfte; jag är endast en simpel volontär, men dessa herrar och
jag hafva en liten stund besett denna bastion, och jag tror
nästan det skulle lyckas.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
