Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högdragen och misslynt, hans språk kort och kärft.
Kardinalen förblef orubblig. Det var påtagligt att konungen
rådfrågade honom i en befallande ton, och sålunda förlikade sin
svaghet med sin makt, sin tvehågsenhet med sin stolthet, sin
oerfarenhet med sina anspråk, under det hans minister
föreskref honom sina lagar, med uttryck af den vördnadsfullaste
lydnad.
«Jag vill snart se anfallet börjadt, kardinaler sade
konungen, då han framkom till kardinalen; «det vill säga,«
till-lade han med vårdslös ton, «då ni träffat alla era anstalter och
timmen är inne, som ni öfverenskommit med våra
marskalkar. «
«Sire, om jag vågade yttra min mening, skulle jag
tillstyrka Eders Majestät att behaga börja anfallet om en
fjerdedels timme, ty med uret i handen är denna tid tillräcklig,
för att låta tredje linien rycka fram.«
«Ja, ja, det är bra, herr kardinal, jag tänkte detsamma;
jag skall sjelf gifva befallning derom; jag vill bestyra om allting
sjelf. Schomberg, Schomberg! om en fjerdedels timme vill
jag höra signalskottet; det är min vilja.«
Schomberg red bort för att taga befälet öfver högra
flygeln, gaf derpå befallningen och signalskottet smällde.
De batterier, som marskalken de La Meilleraie på
förhand låtit uppkasta, började skjuta bresch, men mycket lamt,
emedan artilleristerna insågo, att man gifvit dem tvenne
ointagliga punkter till mål, och med deras erfarenhet, men
framför allt med det sunda omdöme och den skarpa blick, som
utmärka franska soldaten, skulle hvarje simpel karl kunnat
utvisa den tjenligaste anfallspunkten.
Den matta elden förvånade konungen.
«La Meilleraie,« sade han otåligt; «de der batterierna
spela icke; era artillerister sofva.«
Marskalken och fälttygmästarne voro närvarande, men
ingen af dem svarade ett ord. De hade kastat ögonen på
kardinalen, hvilken förblef orörlig som en bildstod, och de
följde detta föredöme. De hade bort svara, att felet icke var
soldaternas, utan den befälhafvares, som gifvit batterierna
denna felaktiga ställning; och det var Richelieu sjelf, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
