Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Coislin med sitt vanliga oförvägna nit fört för långt fram.
Josef, befall honom återvändas
Han talade sakta med munken, (hvilken åtföljt honom,
utspökad med en krigisk drägt, som han bar ganska tafatt),
hvarefter denne begaf sig ned på slätten.
Emellertid utmarscherade det spanska fotfolkets
veterankolonner ifrån porten Notre-Dame, som en rörlig, dyster skog,
under det tunga kavallerimassor utryckte från en annan port
och uppställde sig i slagordning på slätten. Franska armén,
som stod stridsfärdig nedanför den kulle, hvarest konungen
befann sig, på jordskansar och bakom faschin-redutter, såg
med fasa konungens gendarmer och lifgarde till häst
hopträngda emellan dessa båda, tio gånger talrikare trupper.
«Blåsen till anfall, eljest är min gamle Coislin förlorad!«
utropade Ludvig XIII och skyndade utför höjden jemte sitt
medfölje, hvilka voro lika ifriga som han sjelf; men innan
han hunnit sätta sig i spetsen för sina musketörer, hade de
båda röda kompanierna fattat sitt beslut; med blixtens
hastighet och under utrop af Lefve konungen! störtade de emot det
fiendtliga kavalleriets långa kolonn, liksom tvenne gamar mot
en orms sidor, och i det de gjorde en stor, blodig öppning,
sprängde de tvärs igenom och samlade sig, såsom vi förut
anfört, åter bakom spanska bastionen, hvarvid de väckte en
sådan bestörtning bland fiendens rytteri, att de glömde
förfölja dem och blott tänkte på att sjelfve åter komma i
ordning.
Armén klappade händerna; konungen stannade, såg sig
förvånad omkring och läste i allas ögon ett brinnande begär
att anfalla; hans slägts hela medfödda mod lågade i hans
blick, men han dröjde ännu ett Ögonblick liksom tveksam, i
det han med förtjusning afhörde kanonernas dunder och med
begärlighet insöp krutröken; han tycktes härunder få nytt lif
och på nytt blifva en Bourbon; alla, som i detta ögonblick sågo
honom, trodde sig anförda af en annan menniska, då han höjde
sin värja, riktade sin blick mot solen och utropade: — «Följen
mig, mina tappre vänner! här är jag Frankrikes konungs
Hans rytteri, som utbredde sig och flög åstad med en
ifver, som tycktes sluka rymden, och uppdref moln af damm
från den under hästarnes hofslag darrande marken, var på blin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
