Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända gifva anledning till de nycker, som framkalla de
blodiga krigen, eröfringarne och fredsfördragen; ni kommer att
hålla i er hand den vattendroppe, som alstrar floderna. Ifrån
höjden, min vän, lär man sig att rätt skatta de verldsliga tingen,
och man måste hafva genomvandrat de högre rymderna, för
att känna litenheten af det vi här nere ansett såsom stort.«
«Ack, om jag väl hunnit dit, så hade jag åtminstone
inhämtat den kunskap, hvarom ni talar, min vän; men denne
kardinal, denne man, hos hvilken jag måste stå i förbindelse;
denne man, som jag känner blott alltför väl af hans
handlingar, hvad skall han blifva för raig?«
«Utan tvifvel en vän och en beskyddare,« svarade de
Thou.
«Hellre tusen gånger dö, än blifva hans vän! Jag hatar
hela hans varelse och ända till hans namn; han utgjuter
menniskoblod med AterlÖsarens kors.«
«Hvad säger ni der för rysligheter, min vän? Ni gör
er olycklig, om ni hos konungen ådagalägger dessa tänkesätt
emot kardinalen.«
«Lika godt; midt ibland alla dessa slingrande stigar
vill jag bryta en ny; den raka vägen. Hela min tanke, den
rättrådige mannens tanke, skall afslöja sig för sjelfva
konungens blickar ifall han frågar mig, om det också skall kosta
mig hufvudet. Jag har då ändtligen sett denne konung, som
man skildrat så svag; jag har sett honom, och hans anblick
har rört mitt hjerta. Helt säkert är han mycket olycklig,
men han kan ej vara grym; han skall afhöra sanningen ...«
«Ja, men icke våga låta henne segra,« svarade den kloke
de Thou. «Vakta er för denna hjertats värme, som ofta
hänför er till häftiga och mycket farliga beslut. Anfall icke en
sådan koloss som Richelieu, utan att mäta honom.«
«Nu är ni alldeles som min lärare, abbé Quillet; min
gode och förståndige vän, ni känner mig lika litet som han;
ni vet icke huru ledsen jag är vid mig sjelf och hvarthän jag
riktat mina blickar. Jag måste stiga högt eller dö.
«Hvad? redan ärelysten ?« utropade de Thou med den
yttersta förvåning.
Hans vän fällde hufvudet i sina händer utan att svara
och lät hästen gå med hängande tyglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
