Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ack, hvad säger jag, olycklige! Jag har fått
döds-slaget. Min varelse upplöses, mitt blod bortflyter och ändå
vill min ande arbeta! Hvarföre? för hvem? är det för äran?
det är ett tomt ord. För menniskornas bästa? jag föraktar
dem. För hvem då, efter jag måste dö inom två, högst tre
år? Kanske för Gud? hvilket namn!... jag har icke vandrat
hans vägar och han har sett allt...«
Nu sjönk hans hufvud ned på bröstet, och då hans ögon
dervid mötte det stora guldkorset, som han bar hängande kring
halsen, kunde han ej afhålla sig från att kasta sig bakåt i
länstolen, meii korset medföljde; han tog det i handen och
stirrade derpå:— (’Fruktansvärda sinnebild!« sade han sakta, «du
förföljer mig! Skall jag återfinna er annorstädes...
gudomlighet och ... straff? hvad är jag? hvad har jag gjort? ...«
För första gången öfverväldigades han af en besynnerlig,
hittills okänd fasa; han skälfde af en oöfvervinnerlig frossa, som
på en gång genomisade och brände honom: han vågade ej upplyfta
Ögonen af fruktan för någon gräslig syn; han vågade ej ropa,
ty han fruktade att höra ljudet af sin egen röst; han förblef
försänkt i betraktelser öfver evigheten, som var så förfärande
för honom, och framstapplade följande slags bön: —
«Store Gud! döm mig, om du hör mig, men döm mig
icke afsöndrad. Betrakta mig omgifven af mitt tidehvarfs
menniskor; betrakta det oerhörda värf jag företagit mig?
behöfdes det ej en ofantlig häfstång, för att flytta dessa massor?
Och om denna häfstång under fallet förkrossar några onyttiga
stackare, är det väi min skuld? Jag skall i menniskors ögon
synas elak; men skall jag äfven så anses af dig, högste domare?
Nej, du vet att den obegränsade makten gör menniskan
brottslig emot menniskan; och det är icke Armand de Eichelieu,
som låtit dem omkomma, det är premierministern. Det är
icke för att hämnas enskilta oförrätter, men för att följa ett
system ... men ett system ... hvad är det? Var det mig
till-ständigt att sålunda spela med menniskor och anse dem som
tal för att fullborda en, kanske falsk, beräkning? Jag störtar
tronens omgifning; men om jag, utan att veta det, sålunda
under-gräfde dess grundvalar och påskyndade dess fall? Ja, min lånta
makt har förledt mig. O, hvilken irrgång! O, hvad
mennisko-tanken är svag!... Du enkla tro, hvarföre har jag öfvergifvit din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
