Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kungens falkar, så är jag rojalist och tål icke rödstrumporna,
det är helt enkelt det.«
«Jaså, du kallar mig rodstrumpa,« svarade den gamle
soldaten, «det skall du äta upp i morgon. Om du hade gjort
fälttåget i Walliser-land, talade du ej så. Och om du hade
sett Eminensen spatsera på stendammen vid La Rochelle,
tillsammans med den gamle markisen af Spinola, då kulorna
pepo kring deras öron, så pratade du ej om Eödstrumpor;
begriper du det.«
«Se så, låt oss roa oss i stället för att gräla,« sade de
andra soldaterna.
De soldater, hvilka sålunda samtalade, stodo omkring
en stor vakteld, som upplyste dem mer än månen, oaktadt
dess klara sken; och midt ibland dem befann sig föremålet
för deras skockning och deras larm. Kardinalen urskiljde nu
en ung, svartklädd qvinna, betäckt med en lång, hvit slöja;
hon var barfotad; ett tjockt rep omgjordade hennes smala lif;
ett långt radband hängde från halsen ned emot fötterna och
hennes fina och elfenbenshvita fingrar flyttade och vände kulorna
med mycken hastighet. Soldaterna funno ett grymt nöje i
att kasta små eldkol i hennes väg, för att hon skulle bränna
sina nakna fötter, och den äldste soldaten tog sin rykande
bösslunta, och i det han närmade den till nedre delen af
hennes klädning, sade han med sträf röst: —
«Nå, toka! börja din historia till nyes, eller fyller jag
dig med krut och låter dig springa i luften som en mina:
akta dig, ty jag har spelt det sprattet åt andra än dig,
under de gamla Huguenott-krigen. Gå derföre bara på och
sjung!«
Den unga qvinnan betraktade dem allvarsamt utan att
svara och fällde ned sin slöja.
«Du bär dig afvigt åt,« sade Grand-Ferré med ett rusigt
skratt; «du bara kommer henne att gråta och känner ej det
fina hofspråket; jag skall tala med henne, jag,« fortfor han
och fattade henne om hakan: «Mitt hjerta lilla, om du ville,
mitt socker, fortsätta den lilla nätta historien du nyss
berättade, skall jag bjuda dig att resa med mig på floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
