Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och emottager hans bön. Hvad rör det er, blott han beder
vid de altaren, som ni vördar, och der faller som martyr, om
sa erfordras? Frågade man väl våra förfäder, hvilket hemligt
löfte förde dem till det heliga Landet, då de med stafvar i
händerna vandrade till den heliga grafven? De stredo, de
dogo, och menniskorna, ja kanske Gud sjelf, fordrade ej mera;
den fromme befälhafvaren, som anförde dem, lät icke afkläda
deras lik, för att efterse om de ej under det röda korset eller
tagelskjortan buro något annat hemlighetsfullt tecken; och
helt säkert blefvo de ej strängare bedömde i himmelen, för
det de på jorden stärkt sina beslut med något för en kristen
tillåtet hopp, någon ytterligare och hemlig tanke, som var
naturligare och mera befryndad med menniskohjertat.«
De Thou smålog och rodnade svagt, i det han nedslog
ögonen.
«Min vän,« sade han allvarsamt, «denna sinnesrörelse
kan vara skadlig för er helsa. Vi skola ej vidare tala i detta
ämne, ej blanda Gud och himmel i vårt tal, emedan det icke
är bra. Drag täcket ’öfver axlarne, ty det är kallt i natt. Jag
lofvar,« tillade han och svepte täcket om den sjuke med
faderlig ömhet, «jag lofvar att ej vidare plåga er med
mina råd.«
«Ack!« utropade Cinq-Mars, «fastän ni förbjudit mig att
tala, svär jag vid det guldkors ni här ser och vid den heliga
Maria, att förr dö än afstå från de beslut ni först angifvit;
kanhända blir ni framdeles nödsakad att försöka hejda mig;
men då är det för sent.«
«Det är bra; sof nu,« svarade rådsherren; «om ni ej
låter hejda er, följer jag med er, det må leda hvart som
helst.«
Han tog nu en bönbok ur fickan och började läsa
uppmärksamt; men då han efter en stund såg att Cinq-Mars ännu
ej sof, tecknade han åt Grandchamp att flytta lampan på ett
annat ställe, der hon mindre oroade den sårade. Denna nya
omsorg hjelpte dock ej, ty Cinq-Mars låg der med öppna ögon
och kastade sig af och an på sin trånga bädd.
«Ni är icke lugn,« sade de Thou småleende; «jag skall
läsa någonting andäktigt för er, som lugnar ert sinne. Ack,
min vän, i denna hugnerika bok finnes det verkliga lugnet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
