Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spanjoren bevärdigade honom ej med någon vidare
uppmärksamhet, utan lutade sig ned till d’Effiat och hviskade:
«Jag kan ej vara af synnerlig vigt för er, återgif mig derföre
friheten; jag har redan kunnat rymma, men ville det ej utan
ert samtycke. Gif mig friheten eller låt döda mig!«
«Rym om ni kan,« svarade Cinq-Mars; «jag försäkrar,
att det skall fägna mig.« Han befallte derefter sin betjening
att gå bort med soldaten, som han ville behålla i sin tjenst.
Allt. detta var ögonblickets verk och nu voro ej flera i
tältet än de båda vännerna, den förvirrade Josef och spanjoren,
hvilken, då han aftog sin hatt, blottade anletsdrag, som, ehuru
något grymma, likväl ögonskenligen voro franska. Han
skrotade och tycktes indraga mera luft i sitt breda bröst.
«Ja, jag är fransman,« sade han till Josef, «men jag
hatar Frankrike, emedan min far, som är ett odjur, är född
der, äfvensom jag, hvilken nu blifvit detsamma. Jag hatar
fransmännen, emedan de på spel röfvat allt hvad jag ägt, och
emedan jag röfvat och dödat dem sedermera; jag har två år
varit spanjor, för att få döda så mycket flere fransmän, men
nu hatar jag spanjorerna ännu mera; orsaken får ingen veta.
Farväl, hädanefter skall jag lefva utan att tillhöra någon
nation, och alla menniskor äro mina fiender. Fortfar, Josef, så
blir du snart min like; ja, du har sett mig förr,« fortfor han
i det han häftigt stötte honom för bröstet, så att han föll...
«jag är Jakob de Laubardemont, din värdige väns son.«
Med dessa ord gick han hastigt ur tältet och försvann,
som en spökgestalt. De Thou och betjenterna, som skyndat
till tältöppningen, sågo honom hoppa öfver en Öfverraskad
och afväpnad soldat, hvarefter han sprang åt bergstrakten,
snabb som en hjort, oaktadt flere skott lossades efter honom.
Josef begagnade förvirringen att taga afträde, i det han
framstammade en afskedshelsnin« och lemnade de båda vännerna
skrattande åt hans äfventyr och felslagna list, liksom tvenne
skolgossar skulle skrattat om de sett sin skolmästare tappa
glasögonen, och beredde sig ändtligen till den hvila, hvilken de
båda så väl behöfde och snart njöto: den sårade på sin
tältsäng och rådsherren i en länstol.
Munken begaf sig derefter till sitt tält, i det han
under vägen öfvertänkte huru han skulle använda allt detta till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
