Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det är någon, som icke fruktar hvarken den lille le Grand
eller hans vänner,« svarade en röst ur den öppna vagnsdörren,
hvarifrån en man utsteg och kastade sig på en häst.
«Drif dessa Kardinalister i strömmens ropade en skarp,
genomträngande röst.
Detta blef signalen till pistolskott, som på båda sidor
aflossades med mycken ifver och ögonblickligt upplyste detta
dystra och larmande uppträde; och oaktadt värjornas klingande
samt hästarnes tramp kunde man på ena. sidan höra ropen:
«Ned med ministern! Lefve konungen! lefve prinsen och herr
le Grand! Ned med Rödstrumporna!« — på den andra: «Lefve
hans herrlighet! lefve den store kardinalen! Död öfver
upp-rorsstiftarne, lefve konungen!« ty konungens namn blandades
i allt hat och all tillgifvenhet, under dessa sällsamma tider.
Emellertid hade de, som voro till fots, lyckats ställa
tvenne täckvagnar tvärsöfver gatan, så att de deraf fingo ett
bålverk mot Chavignys ryttare, hvarifrån de emellan hjulen,
genom vagnsfönstren och under blankarderna underhöllo en
mördande pistoleld, som redan hade gjort några sadlar
tomma. Larmet var förfärligt, då slottets portar hastigt
öppnades och två sqvadroner af lifvakten i traf utryckte derigenom;
de fleste medförande facklor för att lysa sig och se dem, hvilka
de skulle anfalla. Uppträdet förändrades nu. Så snart
gar-disterna nalkades någon af dem, som voro till fots, stannade
denne man, tog af sig hatten, visade sitt ansigte och sade
sitt namn, hvarpå gardisten lemnade honom, i det han ofta
helsade och stundom räckte honom handen. Denna
undsättning var således i det närmaste onyttig för Chavignys
medfolje och bidrog blott att öka oredan. Men liksom för att
freda sina samveten, redo lifgardisterna likväl mellan de
fiendtliga hoparne, i det de med vårdslös ton tillsade dem att
förhålla sig stilla.
Men då tvenne adelsmän en gång hade korsat värjorna
och tycktes fullt beslutna att se hvarandras blod, stannade
gardisten för att bedöma stötarne och gynnade äfven
stundom den, som han trodde dela sina tänkesätt; ty denna
korps hade, liksom hela Frankrike, sina rojalister och
kardinalister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
