Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hvad gjorde väl ers Höghet, om jag sade honom namn,
efter hvilka ni kunde teckna edert?«
«Åh, det vore roligt,« svarade prinsen skrattande; «vet
ni väl, att det icke finnes många namn öfver mitt; jag
känner blott ett enda.«
«Men om det åtminstone finnes ett, så lofvar ers
Höghet att näst derefter teckna Gastons?«
«Ja, för tusan! hjertans gerna, ty jag äfventyrar
ingenting med detta löfte, då jag ej känner någon öfver mig, utom
kungen, och han är säkerligen icke med i sällskapet.«
«Tillåt då, nådig herre,« inföll Montrésor, «att vi från
denna stund taga er på orden; lofva nu äfven nådigt blott
två saker: att råka hertigen af Bouillon hos drottningen och
öfverstallmästaren hos konungen.«
«Topp!« sade prinsen glädtigt och slog Montrésor på
axeln; «jag skall i denna dag besöka min svägerska vid
toiletten och bedja min bror hjelpa mig att hetsa en hjort vid
Chambord.«
De båda vännerna begärde icke bättre och blefvo sjelfve
förvånade öfver sitt lyckade värf; de hade aldrig sett så
mycken beslutsamhet hos sin furste. De skyndade sig också att
vända talet på andra ämnen, af farhåga att han skulle ändra
sig, hvarefter de mycket belåtna gingo sin väg, och de sista
ord de lemnade i hans öron voro: att de räknade på hans
sednaste löften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
