Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, nej, ers Majestät! rädda mig, skydda mig! jag vet
att den der Richelieu förföljer mig.«
Några pistolskott, som nu hördes tydligare,
öfvertygade drottningen, att hertiginnans räddhåga icke saknade all
grund.
«Kom och kläd mig, fru de Motteville,ff ropade hon.
Men denna, som var fullkomligt yr i hufvudet, hörde henne
icke, utan öppnade en af dessa ofantliga ebenholzkistor, hvilka
då för tiden brukades i stället för byråer, och framtog derur
ett drottningens juvelskrin, för att rädda det. De andra
fruntimren, som hade sett fackelskenet skimra på ett fönster,
inbillade sig att elden var lös i slottet, och vräkte nipper,
spetsar, guld vaser och till och med porslin, huller om buller
i lakan, hvilka de slutligen ville kasta ut genom fönstret. I detta
ögonblick anlände fru de Guémené, något mera påklädd än
hertiginnan de Chevreuse, men ännu mera uppskrämd än hon.
Hennes räddhåga smittade nästan drottningen, emedan hon
kände denna dames vanligen stela och stillsamma lynne. Hon
inträdde utan att helsa, blek som ett spöke, och sade mycket
hastigt: — «Ers Majestät, det är hög tid att bikta sig:
slottet är anfallet, och det säges att hela stadens pöbel löper till
storms.«
Alla närvarande blefvo ett ögonblick stumma och
förstenade af häpnad.
ffVår sista stund är inne!« ropade hertiginnan Chevreuse
ännu liggande på knä. «Ack! min Gud, hvarföre blef jag
icke qvar i England? Ja, vi vilja bikta oss; jag biktar mig
med hög röst: Jag har älskat... jag har varit älskad af...«
ffDet är bra, det är bra,ff sade drottningen, «men jag
vill ej höra slutet. Det vore kanske icke den minsta faran
för mig, hvarom ni likväl icke tyckes stort bekymra er.«
Denna Annas af Österrike köld och detta stränga svar
bragte den vackra hertiginnan till någon sans; hon uppsteg
brydd, och då hon i detsamma märkte sin vårdslösa klädsel,
skyndade hon att i nästa rum förbättra den så godt hon kunde.
«Dona Stephania,« sade drottningen till det enda
spanska fruntimmer hon bibehållit vid sitt hof, «gå efter
vakthafvande kaptenen; det är hög tid för mig att få tala med
någon karl och höra ett förnuftigt ord.ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
