Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pöbeln, som trodde sig känna igen henne, fördubblade
i detsamma sina rop, och man hörde: «Bort med kardinalen!
lefve herr le Grand!«
Maria darrade.
«Hvad fattas er?« sade drottningen och såg på henne;
men som hon icke svarade och hela hennes kropp skälfde,
låtsade den goda, milda furstinnan icke märka något. Hon
visade sig i stället mycket uppmärksam på hopens rop och
företag, samt röjde till och med en oro, som hon icke mera
känt ifrån den stund, som hon hörde det första namnet. Då
man en timme derefter kom för att underrätta henne, att
folket blott väntade en vink af hennes hand, för att åtskiljas,
gaf hon detta tecken vänligt och med glad uppsyn, men denna
glädje var långt ifrån att vara naturlig; ty hennes innersta
hjerta var oroadt af många saker och mest af aningar om
re-gentskapet. Ju mera hon räckte sig utom fönstret för att visa
sig, desto tydligare varseblef hon de upprörande uppträden, som
det tilltagande dagsljuset blott alltför mycket upplyste.
Räddhågan inträngde i hennes hjerta, i samma mån som det blef
nödvändigare att synas lugn och oförfärad, och hennes
glädtiga ord och ansigte nedtryckte hennes själ. Blottställd för
alla dessa blickar, kände hon sig vara qvinna, och ryste då
hon såg det folk, hvilket hon kanske snart skulle regera och
som redan förstod att begära någons död och påkalla sin
drottning.
Hon helsade således och vinkade med handen.
Hundrafemtio år derefter gafs detta helsningstecken af
en annan prinsessa, likasom hon, Frankrikes drottning och
härstammande från österrikiska huset. Enväldet, som
Richelieu bildat utan grundval, föddes och dog emellan dessa
båda drottningars framträdande inför folket.
Ändtligen lät drottningen stänga sina fönster och
skyndade att låta sina rädda hofdamer taga afträde. De täta
gardinerna nedföllo öfver de färgade fönsterrutorna och rummet
var ej mera upplyst af dagsljuset, som blifvit henne förhatligt;
stora hvita vaxljus brunno i de gyllne ljusarmar, hvilka
utgingo från väggarne, som voro beklädda med liljeströdda
tapeter inom guldramar. Hon ville vara ensam med Maria af
Mantua, och då hon med henne kommit inom den kungliga alko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
