Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tumst, som du anser för vänskap; denna gunst är förderflig;
ett dödande gift. Se denna tapet, som föreställer Semele!
Ludvig XIII:s gunstlingar likna denna qvinna; hans vänskap
förtär som denna eld, hvilken bländar och förbränner henne.«
Men den unga hertiginnan var ej längre i stånd att
afhöra drottningen; hon stirrade på henne med sina stora,
mörka ögon, som fördunklades af en slöja af tårar; hennes
händer darrade i Annas af Österrike och hennes läppar skälfde
af krampaktiga ryckningar.
«Jag är bra grym, är det icke så, min goda Maria ?«
fortfor drottningen med obeskrifligt mild röst och smekande
den unga flickan, som ett barn, hvilket man vill aflocka en
bekännelse. «Ack ja, jag är mycket elak! ditt hjerta flödar
öfver! du kan ej längre uthärda, mitt barn. Nå väl, tala
uppriktigt! på hvad fot står du nu med Cinq-Mars?«
Vid denna fråga fick smärtan luft, och alltjemt liggande
på knä vid drottningens fötter, utgjöt nu Maria i den ömsinta
furstinnans sköte i sin ordning en flod af tårar, åtföljd af
barnsliga snyftningar och så våldsamma ryckningar i hufvud
och axlar, att hennes hjerta tycktes nära att brista.
Drottningen väntade till denna häftiga sinnesskakning lagt sig,
hvarunder hon vaggade henne i sina armar, liksom för att stilla
hennes smärta, i det hon flere gånger upprepade: — «Min
dotter! lugna dig, min dotter, och var ej så bedröfvad!«
«Ack, ers Majestät!« sade hon, «jag har mycket felat
emot er; men jag har icke känt detta hjerta! Jag har haft
mycket orätt och jag får kanske umgälla det! Men ack, huru
kunde jag väl våga tala med ers Majestät? Svårigheten låg
dock icke deri, att yppa mina tankar, utan uti att låta er
förstå huru mycket jag önskade det ni ville läsa i min själ.«
Drottningen besinnade sig ett ögonblick, likasom för
att gå in i sitt eget hjerta, i det hon lade fingret på lapparne,
hvarefter hon slutligen återtog: — «Ni har rätt, Maria,
mycket rätt; det är alltid det första ordet, som är svårast för oss,
och detta gör ofta vår olycka; men det måste så vara, och
utan denna etikett skulle man mycket lätt komma att sakna
värdighet. Ack, hvad det är svårt att regera! Nu vill jag
till exempel forska i ert hjerta, men jag kommer för sent för
att uträtta något godt.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
