Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sköldpadd, perlemor och koppar, hvilket allt bildade en
oändlig mängd temligen osmakliga teckningar, men som gåfvo
alla möblerna ett visst drag af storhet, som vi ännu i dag
beundra hos dem; en upptill rundad spegel, hvilken vår tids
fina fruntimmer säkert skulle anse alltför knappt tilltagen,
stod midt på bordet, som för öfrigt var betäckt med
kringströdda juveler och halsband. Anna af Österrike satt
framför spegeln i en stor länstol, klädd med karmosinrödt sammet
och kantad med långa guldfransar. Hon satt stel och
orörlig, likasom på en tron, under det dona Stephania och fru de
Motteville på hvar sin sida gjorde några lätta drag med
kammen, liksom för att fullborda drottningens hårklädsel, som
likväl var i ganska god ordning och redan prydd med
perlrader, som voro inflätade i hennes ljusa hår. Hennes långa
lockar hade, då dagern föll på dem, ett eget slags skönhet,
hvilken antydde att de för känseln måtte varit fina och mjuka
som silke. Hennes panna var obetäckt och behöfde ej blygas
för dagsljuset, med hvilket dess förvånande hvithet nästan
tycktes täfla i glans; hennes blå, något i grönt skiftande ögon
voro stora och regelbundna, och hennes röda, friska mun
hade denna för österrikiska prinsessor egendomliga, något
utstående samt, likt ett kersbär, obetydligt klufna underläpp,
hvilken egenhet man igenfinner på nästan alla porträtter från
denna tid; så att det vill synas, som om målarne varit
angelägne att efterbilda drottningens mun, måhända för att behaga
hennes hofdamer, hvilka naturligtvis borde vilja likna henne.
De svarta kläder, som då voro antagna vid hofvet och
hvilkas sjelfva snitt var föreskrifven genom en kunglig förordning,
upphöjde ytterligare hennes snöhvita armar, som voro
blottade till armbågen och prydda med en mängd spetsar, hvilka
nedföllo från hennes vida ärmar. Stora perlor hängde i
hennes öron, och en agraff af andra ännu större perlor var
fästad på hennes bröst och räckte ända nedom medjebandet.
Så såg drottningen ut vid detta tillfälle. Vid hennes fötter
lågo tvenne sammetskuddar, hvarpå en fyraårig gosse lekte
med en liten kanon, som han sönderbröt. Det var dauphin,
sedermera Ludvig XIV. Hertiginnan Maria af Mantua satt
till höger om drottningen på en kullerstol, medan prinsessan
de Guémenée, hertiginnan af Chevreuse och fröknarne de Mont-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
