Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det kan väl vara; men min svägerska äfventyrat icke
så mycket som en man, hvilken dragit värjan. Vet ni, att
detta är ett dristigt steg, som vi nu företaga ?«
"Äfven om vi hafva konungen med oss?« frågade Anna.
«Ja, äfven då, ty man vet icke huru länge det räcker;
man måste taga sina försigtighetsmått, och jag gör ingenting
utan förbund med Spanien.«
«Gör då ingenting,« sade drottningen rodnande, "ty
sannerligen jag vill höra talas derom.«
"Det vore likväl säkrare, och hans kunglig höghet har
rätt," sade hertigen af Bouillon, "ty hertigen-grefven af
San-Lucar erbjuder oss sjuttontusen man öfvade soldater och en
half million riksdaler i klingande mynt.«
"Hvad!« utbrast drottningen förvånad, "har ni vågat gå
så långt utan mitt samtycke? Eedan öfverenskommelser med
utlänningen.«
"Utlänningen, min svägerska!" svarade Gaston; «huru
kunde vi förmoda att en spansk prinsessa skulle använda ett
sådant ord?"
Anna af Österrike uppsteg, tog dauphin vid handen och
sade, i det hon stödde sig på Marias arm: "Ja, min herre, jag är
spanska, men jag är också Karl V:s ättling, och jag vet att en
drottnings fädernesland är omkring hennes tron. Jag lemnar
er, mine herrar; fullföljen era planer utan mig; jag vet från
denna stund ingenting."
Hon gick några steg mot dörren, men då hon såg
Maria darra och bada i tårar, vände hon sig om, sägande: — «Jag
lofvar er emellertid högtidligt den obrottsligaste tystnad, men
ingenting vidare."
Alla blefvo något försagda, utom hertigen af Bouillon,
som icke ville förlora någon fördel och derföre svarade, i det
han vördnadsfullt bugade sig: — "Vi äro tacksamme för detta
löfte och begära ej mer, öfvertygade att ers Majestät blir på
vår sida, när allt slutats väl.«
Drottningen, som ej ville inlåta sig i någon ordstrid,
helsade något torrt, hvarefter hon gick sin väg med Maria,
som på Cinq-Mars kastade en af dessa blickar, hvilka på en
gång uttrycka alla själens rörelser. Han tyckte sig läsa i
hennes vackra ögon en olycklig qvinnas eviga tillgifvenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
