Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plågor, hvarmed kärleken kan martera sina offer. Denna
blyga flicka, för hvilken jag skulle vilja uppröra hela
konungariken, för hvilken jag underkastat mig allt. till och med att
vara en konungs gunstling (och som kanske icke förstått allt
hvad jag gjort för henne), kan ännu icke tillhöra mig. Hon
nr min maka inför Gud och jag är ändå en främling för
henne. Ack, jag måste dagligen hörn huru man öfverlägger om
hvilken Europeisk tron som vore den mest passande för henne,
och i dessa samtal kan jag ej en gång höja min röst, för att
yttra en mening, så högt öfver mig anses hon vara; och jag
hör huru man förkastar prinsar af kungligt blod, hvilka ännu
hafva försteget framför mig. Jag måste gömma mig som en
brottsling, för att genom galler afhöra dens röst, som är min
hustru, och offentligt måste jag buga mig för henne! I mörkret
hennes älskare och man, är jag på ljusa dagen endast hennes
underdånige tjenare! Det öfvergår mina krafter, jag kan ej
uthärda lifvet på detta sätt; jag måste taga det sista steget,
som upphöjer eller störtar mig.«
«Och för er enskilta sällhet vill ni omstörta en stat?«
«Statens bästa är förenlig med min sällhet, och jag
befordrar statens väl om jag tillintetgör konungens tyrann. Min
afsky för denne man är införlifvad med mitt blod. Då jag
första gången skulle uppsöka honom, påträffade jag under denna
väg hans största brott, Urban Grandiers tortyr och mord;
han är en ond genius för den olycklige konungen, och
jag-skall besvärja honom. Jag hade kunnat blifva Ludvig XIILs
goda genius, och det var Marias käraste önskan. Men jag
tror ej att jag lyckas segra i furstens marterade själ.«
«Hvarpå räknar ni då?« frågade de Thou.
«På en lyckträff. Om han blott några timmar behåller
sitt nuvarande tänkesätt, har jag vunnet spel; det är ett sista
kast, hvarpå mitt öde hänger.«
«Och er Marias !«
«Tror ni det?« utbrast Cinq-Mars häftigt. «Nej, nej,
om han öfvergifver mig åt mitt öde, så undertecknar jag
traktaten med Spanien och kriget...«
«Ack, det är rysligt !« inföll rådsherrn; «och hvilket
krig? ett inbördes krig och förbund med utlänningen!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
