Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma morgon som jagten skulle äga rum, lät
konungen tillsäga honom att han väntade honom vid Liljetrappan;
det är kanske ej öfverflödigt, att något utförligare tala om
denna förundransvärda byggnad.
Omkring halfannan mil från Blois och en timmas vag
från Loire och långt från allmänna vägen får man helt
oförmodadt se ett kungligt, eller snarare förtrollad t slott, uti en
liten, mycket sank dal, emellan sumpiga kärr och en skog af
väldiga ekar. Man skulle vara färdig att påstå, det någon
österländsk genius i följd af en kraftig besvärjelse blifvit
tvingad att flytta detta slott, under någon af de tusen nätterna,
ifrån solens land, för att dölja det, tillika med en vacker
furstes kärleksäfventyr, uti dimmornas hembygd. Detta palats
är nedgräfdt såsom en skatt; men då man ser dess himmelsblå
dömer, dess fina minareter, som svälla på de tjocka murarne
eller uppspira i luften; dess långa terrasser, som blicka ut
öfver skogen; dess lätta tornspiror, som svigta för vinden;
dess halfmånar, som öfverallt äro inflätade med pelarraderna,
skulle man nästan tro sig vara i konungariket Bagdad eller
Kaschmir, om ej de svartnade murarne och deras beklädnad af
laf och murgrön, samt himlens bleka, dystra färg antydde ett
regnigt luftstreck. Ett genie uppförde visserligen dessa
byggnader, men han var italienare och hette le Primatice; en
vacker furste fördolde visserligen der sina kärleksäfventyr, men
han var konung och hette Frans I. Hans salamander
utsprider der öfverallt sina lågor; hon blänker tusenfallt på
hvalfven, liksom firmamentets stjernor; hon uppbär kapitelerna
med sin brinnande krona; hon färgar fönsterrutorna med sin
eld; hon slingrar fram i lönntrapporna och öfverallt tyckes
hennes lågande blickar uppsluka en hemlighetsfull Dianas
tredubbla halfmånar. Denna Diana af Poitiers, som tvenne
gånger var gudinna och tvenne gånger var dyrkad i dessa
vällustiga lunder.
Men uppgången till denna sällsamma byggnad är lika
hemlighetsfull och skön som den sjelf. Den består af en
dubbel trappa, som slingrar sig i tvenne spiraler från slottets
nedersta grundvalar, upp öfver det högsta tornet och slutar
med ett öppet rum, liknande en lanternin eller öppet
kabinett, hvars topp är prydd med en ofantlig lilja, som synes på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
