Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har jag erfarit, Cinq-Mars, om ert uppförande! Hvad ni
smärtar mig djupt, då ni sålunda glömmer alla mina råd! Ni
har ingått en brottslig förbindelse, och kunde jag väl förmoda
något sådant af den, som genom sin gudsfruktan och dygd i
så hög grad tillvunnit sig min tillgifvenhet?«
Cinq-Mars, som var uppfylld af tanken på sina politiska
planer, trodde sig upptäckt och kunde ej hejda ett ögonblicks
förlägenhet; men fullkomligt herre öfver sig sjelf, svarade han
genast utan tvekan: — «Ja, sire, och jag ämnade just nu
omtala det för er; jag är van att för er öppna min själ.«
«Omtala det för mig!« utropade Ludvig XIII på en
gång rodnande och bleknande, likasom han fått ett anfall af
frossfeber; «kunde ni våga orena mina öron med detta
grufliga förtroende; och med sådant lugn talar ni om edra
oordningar! Gå, ni förtjente att dömas till galererna, som en
missdådare; ni har begått högmålsbrott genom er falskhet
emot mig. Jag ville hellre att ni vore falsk myntare, som
markis de Coucy, eller stode i spetsen för de upproriska
bönderna, än att ni betett er som ni gjort; ni vanhedrar er slägt
och er fars, marskalkens, minne.«
Cinq-Mars, som ansåg sig förlorad, höll så god min han
kunde och svarade med undergifven uppsyn: —«Nå väl, sire,
skicka mig då till domstolen och låt afrätta mig; men
förskona mig från edra förebråelser.«
«Gäckas ni med mig, lille landtjunkare?« inföll Ludvig.
«Jag vet nog att ni icke inför menniskor gjort er förfallen till
dödsstraff; men inför Guds domstol, min herre, der skall ni
dömas.«
«Hvarföre, sire,« genmälde den häftige ynglingen, som
blifvit uppbragt af smädeordet, «låter ni mig icke återvända
till min landsort, som ni så djupt föraktar, och hvilket jag
hundrade gånger varit frestad att göra? Jag reser dit, ty jag
kan ej längre uthärda det lif jag för hos er; en engel skulle
ej stå ut dermed. Jag ber er ännu en gång att låta döma
mig om jag är brottslig, eller tillåt att jag döljer mig i
Touraine. Det är ni, som gjort min olycka, i det ni fästat mig
vid er person; är det väl mitt fel, om ni ingifvit mig för
stora förhoppningar, hvilka ni sedan tillintetgör? Hvarföre
har ni upphöjt mig till Öfverhofstallmästaren om ni ej ämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
