Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cabal. Men som det finnes många besynnerliga menniskor här
i verlden, befarar jag att icke alla, som se detta arbete, hafva
nog ljust hufvud att fatta det. Denna väg bör man följa för
att ifrån ny Vänskap komma till det Ömma; och märken,
mine herrar, att likasom man säger Cumes vid Joniska
hafvet, Cumes vid Tyrrheniska hafvet, bör man säga det
Ömma-vid-Böjelse, det Ömma-vid-Aktning och det Ömma-vid-Erkänsla.
Till en början måste man bo i byarne Stor-hjerta, Ädelmod,
Noggrannhet, Uppmärksamhet, Artigt-bref och derefter
Kärleksbref...
«Ah, det är i högsta grad snillrikt!« utropade Vaugelas,
Colletet och alla öfrige.
«Märken vidare,« fortfor författaren, uppblåst öfver detta
bifall, «att man måste färdas igenom Undfallenhet och
Känslosamhet, och att, om man ej följer denna väg, löper man fara
att förvilla sig till Ljumhet och Glömska, hvarefter man faller
i Liknöjdhetens sjö.«
«Förtjusande! förträffligt! i högsta grad artigt!«
utropade alla åhörarne. «Man kan ej vara snillrikare.«
«Min fru!« fortfor Scuderi, «jag förklarar nu hos er, att
detta arbete, som utkommit i mitt namn, är författadt af min
syster; det är hon, som öfversatt Sappho på ett så utmärkt
sätt. Han uppläste nu oombedd, med högtravande ton, några
verser, som slutade sålunda:
Ack! kärlek är en ljuflig smärta,
som är obotlig i mitt hjerta;
men finnes medel deremot,
jag hellre dör än söker bot.
«Hvad? var denna grekinna verkligen så qvick! Det
kan jag aldrig tro,« sade Marion de Lorme; «fröken Scuderi
är henne vida öfverlägsen! det är henne denna tanke tillhör;
jag ber er låta införa dessa vackra verser i Clelia; hvad de
skola passa väl i denna romerska historia!«
«Förträffligt! mästerligt!« utropade alla de lärde: «Horatius,
Aruns och den älskvärde Porsenna äro så artiga älskaren
De stodo samtligen lutade öfver kartan, och deras fing«
rar mötte och korsade hvarandra, då de följde de kärliga
flodernas alla krökningar. Den unge Poquelin vågade höja sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
