Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det är för sent, man har redan sett mig: hvad skulle
man säga, om jag nu ginge bort? Det skulle modfälla dem
och ni vore förlorad.«
Hela detta samtal fördes fort och halfhögt, och sedan
de Thou utsagt det sista ordet, sköt han undan sin vän och
gick med stadiga steg till spiseln, der han ställde sig.
Cinq-Mars, som var djupt nedslagen, återvände med
sänkt hufvud till sin plats, men i det han sansade sig, såg
han snart åter upp med lugnare blick och fortsatte det tal, som
hans väns ankomst afbrutit: —
«Sluten er då till oss, mine herrar; men hädanefter
behöfves ej mer så mycken hemlighetsfullhet; kommen ihåg, att då
en fast karakter omfattat en tanke, måste han fortsätta den i
alla dess följder. Här öppnas ett vidsträcktare fält för ert
mod, än en blott hofintrig. Tacken mig; i stället för en
sammansvärjning, skaffar jag er ett krig. Hertigen af Bouillou
har rest till Italien, för att sätta sig i spetsen för dervarande
armé; efter två dagar och före konungen afreser jag från
Paris till Perpignan; kommen dit allesamman! Arméns
rojalister vänta oss der.«
Nu kastade han trygga och lugna blickar omkring sig,
och såg blott blixtar af ifver och glädje i alla de
kringståendes ögon. Men innan han lät sig sjelf hänföras af de
smittande sinnesrörelser, som föregå stora företag; ville han ännu
en gång pröfva sitt folk och fortfor med allvarsam uppsyn:
«Ja, mine herrar, krig; besinnen det noga, ett öppet
krig. La Eochelle och Navarra bereda sig på sina
Calvini-sters uppresning; italienska armén rycker in på ena sidan,
konungens bror förenar sig med oss på den andra, och
mannen blir omringad, öfvervunnen, tillintetgjord. Parlamenterna,
som medföra sina underdåniga ansökningar till konungen, hvilka
vapen äro lika kraftiga som våra svärd, utgöra våra
efter-trupper; och efter vunnen seger skola vi kasta oss för Ludvig
XIII:s, vår herres, fötter, för att utverka oss hans nådiga
tillgift, för det vi befriat honom från ett äregirigt vilddjur och
påskyndat hans beslut.«
Han såg härvid omkring sig och varseblef en ökad
tillförsigt i sina medsammansvurnes blickar och hållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
