- Project Runeberg -  Cinq-mars, eller En sammansvärjning under Ludvig XIIIs regering /
262

(1864) Author: Alfred de Vigny
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET.
BIKTSTOLEN.

Det är för er skull, olycksbringande
skönhet, jag kommer till detta förfärliga
ställe.

LEWIS, Munken.

Det var dagen efter sammanträdet hos Marion de Lorme.
Hustaken i Paris voro öfverhöljda med ett tjockt snötäcke, som
äfven låg smältande på gatorna och i rännstenarne och der
bildade stora gråaktiga högar, genomskurna af några
vagnsspår. Klockan var 8 på aftonen och ett djupt mörker herrskade;
den larmande staden var tyst, till följe af det tjocka täckelse, som
vintern utbredt derpå, och som gjorde att vagnshjulens buller
och hästars eller menniskors steg icke hördes på stengatorna.
I en smal gränd, som slingrar sig omkring den gamla kyrkan
Saint-Eustache, vandrade långsamt en karl, insvept i sin
kappa, och sökte varseblifva om någon nalkades ifrån den
öppna platsen; ofta satte han sig på en af kyrkans afvisare,
der han skaffade sig ett skjul för det neddroppande snövattnet
under de helgonbilder, hvilka horisontalt utskjuta från denna
kyrkas tak och nästan utsträcka sig öfver den smala
grändens hela bredd, liknande roffåglar, som före nedslåendet
hoplagt vingarna. Denna gubbe öppnade litet emellan sin kappa
och slog armarna häftigt i kors öfver bröstet, för att värma
sig, eller andades han på fingrarne, hvilka ej tillräckligt
bevarades från kylan af ett par stora elghudshandskar, som
räckte upp till armbågarne. Slutligen varseblef han en liten
skugga, som sväfvade fram på snön och smög sig intill
kyrkmuren.

«Ack, Santa Maria! hvad detta Nordiska land är otäckt,«
sade en späd, darrande röst. «Ack, det kära hertigdömet
Mantua! hvad jag gerna skulle vilja vara der, min beskedlige
Grandchamp!«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cinqmars/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free