Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej! hvem?« frågade alla på en gång.
«Pater Josef,« sade den fromme presten.
«Fly! ni är förlorad!« utbrast Maria.
TJUGONDEANDRA KAPITLET.
OVÄDRET.
Blås, blås, du vintervind!
Hur skarp emot min kind
Du också vara må.
Så grymt du icke bräns
Som otacks plåga käns
I själens djup ändå.
Hej ho! Sjung hej ho! Hej ho i det gröna!
Falsk är ju all vänskap och fjollor de sköna.
SHAKSPEARE.
Midt på den långa och väldiga Pyreneiska bergskedjan,
som utgör halföns tinnbekrönta näs, och midt ibland dess
blå, med snö, skogar och gräsmarker betäckta pyramider,
öppnar sig i ett smalt pass en gångstig, uthuggen uti den
uttorkade bädden af en tvärbrant nedstupande ström; den
kröker sig omkring klippor, smyger sig under hårdnade
snö-hvalf, slingrar sig utmed brädden af öfversvämmade brådjup,
upp till de angränsande bergen Urdoz och Oloron, för att,
sedan den slutligen uppnått deras ojemna ryggar, gå fram öfver
deras töckniga toppar, hvilka äfven hafva sina höjder och
dälder, och vika af åt höger, der den lemnar Frankrike och
sänker sig ned till Spanien. Aldrig har raulåsnans höga sko
lemnat ett spår på dessa slingrande stigar; menniskan kan
endast med möda der bibehålla sitt fotfäste och måste begagna
repskor, som icke halka, och en käpp med klöfverformig
jern-brodd, som intränger i bergsremnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
