Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skenet af en blixt inträngde i detsamma genom en
liten glugg och uppfyllde rummet med svafvellukt; en
förskräcklig knall följde strax derpå; kojan skakade och en stock
nedföll utanför.
«Aj, aj, huset!« ropade drinkaren; «jag tror fan börjar
grassera, och vännerna låta inte höra af sig.«
«Låt oss sjunga!« sade Jakob och makade den klöfsade),
hvarpå han satt, närmare intill Houmains, som drack, för att
styrka sitt mod, och fortfor: —
«Min raska häst nu tröttnat har,
Så att jag sjelf nu springa får.
Aj, aj, nu kommer patrullen
Och skotten de smälla alltjemt;
Aj, aj. min snälla häst
För mig ur denna fara.
Lefve, lefve min häst,
Min snälla svarta bläs;
Aj, jako, j flickor små,
Hvem köpa vill mitt svarta garn?«
Då han slutat sjunga, kände han sitt säte vackla,
och föll baklänges. Sedan Jakob sålunda befriat sig frän
honom, skyndade han mot dörren, som i detsamma öppnades,
och hans ansigte stötte emot den tokiga flickans bleka,
iskalla panna. Han vek tillbaka.
«Domaren!« sade hon, i detsamma hon inträdde och föll
derpå raklång på den kalla marken.
Jakob hade redan sträckt ena benet öfver henne, då en
annan gulblek, bestört gestalt visade sig; det var en lång
karl insvept i en kappa, genomblöt af snö och regn. Han
ryggade äfven tillbaka, i det hans ansigte förvreds af fasa och
raseri. Det var Laubardemont, åtföljd af väpnade män; de
betraktade hvarandra.
«Hva ... hvad! ka ... a... amrat, skurk,« sade Houmain,
som med mycket besvär ändtligen åter kommit på fötter,
ffskulle du händelsevis vara rojalist?«
Men då han såg dessa tvenne karlar, hvilka tycktes
förstenade af hvarandras åsyn, teg han liksom de, och stapplade
fram till den fåniga flickan, som ännu låg på marken,
emellan domaren och kaptenen. Den förre tog till ordet.
«Är ni ej densamme vi nyss förföljde ?«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
