Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti denna rörliga massa kämpade en karl, och hans
bemödanden att arbeta sig lös, fördjupade honom endast ännu
mer i detta hvirflande svalg; hans knän syntes redan ej mera;
förgäfves hade han omfattat ett högt, pyramidformigt och
genomskinligt isstycke, hvilket, upplyst af blixtarne, blänkte
som en kristallklippa; sjelfva detta isstycke var stadt i
smältning vid sin fot och skred långsamt nedåt den sluttande
berghällen. Under snötäckelset hördes braket af stora stenar, som
stötte emot hvarandra, då de nedföllo i ofantliga brådjup.
Likväl skulle man ännu hafva kunnat räddat honom, ty ett
afstånd af endast knappa två alnar skiljde honom från
Lau-bardemont.
«Jag sjunker,« ropade han; «räek mig något, så skall
du få fördraget,«
«Gif mig det, så skall jag räcka dig denna musköt,«
sade domaren.
«Der har du det, efter fan är med Richelieu,« sade
Jakob, i det han släppte sitt nedåt glidande stöd med ena
handen och kastade en trärulle i kojan. Laubardemont sprang
in och kastade sig deröfver sora en varg öfver sitt rof. Jakob
hade förgäfves utsträckt sin hand, och man såg honom
långsamt skrida nedåt med det ofantliga smältande isblocket och
ljudlöst nedsjunka i snön.
«Förbannelse! du har bedragit mig!« ropade han; «men
du har icke tagit papperet... du har fått det af mig...
förstår du... min far!«
Han försvann under snöns hvita och tjocka täckelse;
och nu syntes ej annat än dennas bländande yta, som
emellanåt plöjdes af åskviggarne, hvilka utsläcktes under densamma.
Intet annat ljud hördes, än åskans brak och vattnets forssande,
som hvirflade kring stenarne, ty menniskorna, hvilka i den
förstörda kojan stodo kring ett lik och en bof, tego, stelnade af
fasa, och fruktade att Gud skulle vända sina viggar mot dem*).
*) Han lefde och dog ibland stråtröfvare. Här ser man Guds
dom i denna domares slägt, för att i någon mån försona den
stackars (jrandiers grymma och obarmhertiga dödsstraff, hvars
blod ropar hämd. (Patin, lettre LXV, 22 decembre 1631).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
