Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hejdade deras lopp, vattna de i Béarn Henrik IV:s pittoreska
arfvejord, i Guienne Karl VII:s, i Saintonge, Poitou och
Tour-raine Karl V:s och Philip Augusts eröfringar, och i det de
slutligen sakta farten öfver HuggCapets urgamla herradöme,
stanna de knotande öfver Saint-Germains torn.
«Ack, ers Majestät!« sade Maria af Mantua till
drottningen, «ser ni hvilket oväder, som kommer från söder?«
«Ni ser ofta åt det hållet, min bästa,« svarade Anna,
som stod på balkongen, stödjande sig mot balustraden.
«Ditåt hafva vi solen, ers Majestäts
«Och stormarne,« .svarade drottningen, «som ni ser.
Tro en vän, mitt barn, dessa moln medföra ingenting godt
åt er. Jag såge hellre att ni vände era ögon åt polska sidan.
Se, hvilket vackert folk ni då skulle få att beherrskar
För att skynda undan det redan började regnet red
wojwoden hastigt förbi drottningens fönster, åtföljd af en
mängd unga polackar till häst; deras turkiska västar,
fullsatta med diamanter, smaragd- och rubinknappar, deras gröna
och gredelina kappor, de höga plymerna på deras hästar samt
deras ovanliga utseende gåfvo åt deras uppträdande en
egendomlig, lysande anblick, hvarvid hofvet utan svårighet vant
sig. De höllo stilla ett ögonblick, och prinsen helsade två
gånger, under det hans häst, som alltjemt gick på tvären,
med hufvudet vändt åt furstinnorna, kromade sig, gnäggade,
skakade sin mahn och tycktes helsa, i det han nedböjde
hufvudet emellan frambenen. Denna hyllning upprepades af
wojwodens hela medfölje, alltefter som de redo förbi.
Prinsessan hade först dragit sig undan för att dölja sina tårfyllda
ögon, men detta granna och smickrande skådespel lockade
henne åter till balkongen och hon kunde ej afhålla sig ifrån
att utropa: — «Med hvilket behag wojwoden styr sin vackra
häst! han tyckes knappt tänka derpå!«
Drottningen smålog: — «Han tänker på henne, som i
morgon vore hans drottning, om hon blott täcktes gifva ett
bifallstecken med sitt hufvud och på denna tron låta falla en
blick från sina stora mörka ögon, i stället att alltid bemöta
dessa stackars utlänningar med en liten misslynt uppsyn och
visa sig surmulen, såsom nu.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
