Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af andra menniskor, och i synnerhet icke i ett högt stånd.
Då man är ensam, tror man sig vara herrskarinna öfver sitt öde;
men åsynen af tre personer, som händelsevis tillkomma, pålägga
oss åter alla våra fjettrar, i det de påminna oss om vårt stånd och
vår omgifning. Än mer! om ni stänger in er och fattar de
utomordentligaste och modigaste beslut att underkasta er de
största uppoffringar kärleken kan ingifva er, behöfves blott
att en lakej kommer in för att fråga hvad ni befaller, så
brytes förtrollningen och ni kommer ihåg er verkliga ställning.
Det är denna strid emellan edra föresatser och er ställning,
som marterar er; ni är inom er missnöjd med er sjelf; ni
gör er bittra förebråelsers
Maria vände bort hufvudet.
«Ja, ni tror er vara mycket brottslig. Förlåt mig,
Maria! alla menniskor äro till den grad beroende af och
sammanhängande med hvarandra, att jag är nästan färdig att tro
det dessa stora försakelser af verlden, som vi någongång
varseblifva, ske just för verldens skull; äfven förtviflan har något
sökt och ensligheten sitt koketteri. Det påstås att de
strängaste eremiter ej kunnat afhålla sig ifrån att fråga hvad man
sade om dem i verlden. Detta behof af det allmänna
omdömet är ett verkligt godt, ty det bekämpar nästan alltid
segrande vår inbillningskrafts förvillelser, och är ett stöd för
de pligter, hvilka vi, ty värr, så lätt glömma. Jag hoppas,
att ni, en gång skall finna, att då man fogar sig i sitt öde,
sådant detta bör vara, sedan man försakat det, som ledde
förståndet på afvägar, erfar man samma tillfredsställelse som
en landsflykting, hvilken återkommer till sin husliga krets,
och som en sjuk, hvilken återser dagen och solen efter en
sömnlös och orolig natt. Det är denna känsla hos en varelse,
hvilken så till sägandes åter kommit till sitt naturliga tillstånd,
som förlänar det lugn, hvilket ni ser i en mängd ögon, hvilka
fällt samma slags tårar som ni; ty få äro de fruntimmer,
hvilka ej gjutit sådana. Ni skulle säkert anse er som menederska,
om ni afstode från Cinq-Mars? Och dock binder ingenting er; ni
har mer än uppfyllt er pligt emot honom, då ni i två år afslagit
de kungliga giftermålsanbud, som blifvit er gjorda. Och
hvad har väl denne ömme älskare gjort? Han har arbetat sig
upp för att nå er; men ärelystnaden, som ni tror hafva tjenat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
