Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frö, låtsade hon med bifall och uppmärksamhet afhöra det
påföljande samtalet.
Prinsessan de Guémenée utbrast: — «Kan man tänka
sig ett sådant giftermål! Man kan ej få det ur hennes
hufvud. Denna samma hertiginna de Konan, som vi sett så
stolt; som gifvit korgen åt grefven af Soissons, hertigen af
Weimar och hertigen af Nemours, vill nu gifta sig med en
simpel adelsman! Detta är i sanning ömkligt! Hvilken
besynnerlig tid! Hvart skall väl detta taga vägen?«
Mazarin tillade med tvetydig ton: — «Men hvad! är
det då verkligen sannt? älska! vid hofvet! en verklig kärlek!
huru kan man väl tro något dylikt ?«
Emellertid hade drottningen liksom på lek fortfarande
vändt kronan i handen. — «Diamanter passa bäst på mörkt
hår,« sade hon; «låt mig se, räck hit hufvudet, Maria! Men
hvad den klär henne!« fortfor hon.
«Man skulle tro denna krona vara gjord åt prinsessan,«
sade kardinalen.
«Jag skulle uppoffra min sista blodsdroppe, om hon
stannade på denna hjessa,« sade wojwoden.
Igenom de tårar, som ännu dröjde på Marias kinder,
framlyste ett ovilkorligt, barnsligt leende, såsom en solstråle
genom en regnskur, hvarpå hon plötsligt rodnade och
skyndade in i sina rum.
Alla skrattade. Drottningen följde henne med ögonen,
smålog, räckte sin hand att kyssas åt polske ambassadören
och gick i sitt kabinett för att skrifva ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
