Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan låta er rymma, utan att det väcker uppseende; jag
förmår allt på detta ställe. Jag skall i stället för de män, på
hvilka han räknar, sätta andra, hvilka han ämnat låta döda,
och som finnas här i norra tornet, i tornet med fall-luckorna,
som skjuter fram öfver strömmen der. Hans kreatur skola
intaga dessa personers plats. Jag skickar en läkare, en
qvack-salfvare, som är mig tillgifven, till den högvördige kardinalen,
hvilken de lärdaste parisiske läkare hafva öfvergifvit; om vi
komma Öfverens, skall han gifva honom ett universalmedel för
evighetens
«Lemna mig!« sade Cinq-Mars; «bort djefvulske munk!
ingen menniska liknar dig, du är icke en menniska! Du
smyger tyst och lönligt i mörkret, du kryper genom väggarne,
för att föranstalta hemliga brott, du ställer dig emellan
älskande hjertan för att evigt åtskilja dem. Hvem är du? du
liknar en fördömd missdådares qvalda ande.«
«Barnsliga romanhjelte!« sade Josef; «ni skulle haft stora
egenskaper om ni vore blott qvitt edra falska begrepp; det finnes
törhända hvarken fördömelse eller själ. Om de dödes själar
verkligen ginge igen och beklagade sig, borde jag hafva tusen
omkring mig, men jag har aldrig sett någon, ej en gång i drömmen.«
«Missfoster!« sade Cinq-Mars halfhögt.
«Ater tomma ord!« svarade. Josef; «det finns hvarken
missfoster eller dygdiga menniskor. Ni och herr de Thou,
som yfvens öfver er så kallade dygd, hade så när kunnat vålla
hundratusen menniskors död, i massa, på stora ljusa dagen,
för ett intet, hvaremot Richelieu och jag låtit undanrödja
mycket färre, småningom och i mörkret, för att grundlägga
en stor makt. Om man vill förblifva fläckfri, bör man icke
befatta sig med att verka på menniskor; men det klokaste är
likväl att se tingen sådane de äro och tänka såsom jag: Det
torde väl vara möjligt, att det icke finnes någon själ och att
vi äro slumpens barn; men i hänseende till andra menniskor
hafva vi passioner, hvilka böra tillfredsställas.«
«Jag andas,« utbrast Cinq-Mars; «han tror ej på Gud!«
Josef fortfor: — «Men Richelieu, ni och jag hafva
medfödd ärelystnad, således måste allt uppoffras för denna
lidelses
«Skurk! förblanda mig icke med er!«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
