Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ni tillstår således att han icke var okunnig derom?« sade
Josef högligen belåten. «Så mycket har ni ännu ej medgifvit.«
«O himmel! hvad har jag gjort!« ropade Cinq-Mars
och höll händerna för ansigtet.
«Lugna er; oaktadt denna bekännelse är han räddad,
om ni antager mitt anbud.«
D’Efflat teg en stund ... munken fortfor:
«Rädda er vän... konungens nåd väntar er och kanske
kärleken, som måhända blott för ett ögonblick förvillat sig...«
«Menniska eller hvad du må vara, om du inom dig har
något, som liknar ett hjerta,« svarade fången, «så rädda
honom; det är den dygdigaste af alla skapade varelser. Men
låt föra honom långt härifrån medan han sofver, ty om han
vaknar, skall du ej kunna förmå honom dertill.«
«Hvartill skulle det gagna mig?« sade munken med
ett försmädligt löje. «Det är er och er hofgunst jag behöfver.«
Den häftige Cinq-Mars steg upp, fattade Josefs arm
och fästade på honom en fruktansvärd blick, sägande: —
«Jag förnedrade honom, dä jag bad dig rädda honom. Kom,
och tvifla sedau på hängifvenhet och själens odödlighet...
Jemför din oroliga triumf med lugnet i vår motgång; ditt
skändliga välde med storheten af vår fångenskap och ditt
blodiga nattvak med den rättfärdiges sömn.«
Cinq-Mars hade emellertid upplyftat ett förhänge, som
skilde hans rum från de Thous. En enda lampa upplyste
denne, som ännu låg på knä framför en bönpall, hvarpå stod
ett stort ebenholz-krucifix; han tycktes hafva insomnat under
bönen. Hans bakåt lutade hufvud var med ansigtet vändt
mot korset; hans läppar smålogo mildt och lugnt, och hans
hopfallna kropp hvilade på mattan och pallens dyna.
«Jesus! hvad han sofver godt!« sade den häpne
munken, som oförvarandes i sitt vidriga tal blandade det
himmelska namn, som han af vana uttalade hvarje dag. Derefter
drog han sig hastigt tillbaka och förde handen till ögonen,
likasom han blifvit förblindad af en öfverjordisk syn.
«Brr... Brr!...« sade han, i det han skakade på
hufvudet och förde handen öfver ansigtet... «Allt det der är bara
barnslighet... Denna syn skulle gripa mig, om jag tänkte der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
