Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De voro Urban Grandiers trenne domare. Han
gapskrattade efter detta sitt Yttrande och gick sist ut, i det han
sköt den bestörte supplikmästaren framför sig.
Så snart den dystra domstolen aflägsnat sig och
Grand-charnp blifvit qvitt sina båda uppvaktare, skyndade han fram till
sin husbonde, fattade hans hand och sade: — «Nådig herre,
kom för Guds skull ut på terrassen, så skall jag visa er något;
kom, jag ber er i er mors namn derom ...«
Men i detsamma öppnades dörren och abbé Quillet
inträdde.
«Mina barn, mina stackars barn!« sade gubben
gråtande. «Ack! hvarföre har jag ej fått komma till er förrän i
dag? Kära Henrik, er mor, er bror, er syster äro allesamman
här i tysthet.«
«Tyst, herr abbé,« sade Grandchamp; «kom ut på
terrassen, nådig herre!«
Men den gamle presten omfamnade och qvarhöll sin
lärjunge: — «Vi hoppas — vi hafva mycket hopp om nåd.«
«Jag afslår den.« sade Cinq-Mars.
«Vi hoppas ingen nåd utom af Gud,« svarade de Thou.
«Tyst!« inföll Grandchamp, «domrarne återkomma.«
Dörren öppnades och det hemska tåget inträdde åter,
med undantag af Josef och Laubardemont.
«Mine herrar!« sade den fromme abbén till
kommissarierna, «det fägnar mig att kunna meddela er den
underrättelsen, att jag nu kommer från Paris, der ingen tviflar på alla
de sammansvurnes benådning. Jag har hos hans Majestät
råkat hans Höghet sjelf, och hvad hertigen af Bouillon
beträffar, är det med honom anställda förhöret icke ogyn ...«
«Tyst!« sade herr de Seton, den skottske
gardes-löjtnanten.
De fjorton domrarne återinträdde nu och intogo ånyo
sina platser.
Då de Thou hörde att man tillsade domstolens notarie
att uppläsa domen, gaf han ofrivilligt luft åt en af dessa
fröjdehänförelser, som endast vid dödens annalkande kunna
varseblifvas hos martyrer och helgon; och i det han gick
fram emot denne, utropade han: —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
