Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kardinalen bedref sina saker så hemligt, att ingen visste hvar
Öfverhofstallmästaren satt arresterad. Många sade att han
vore landsförvist, och då man sett konungens förlikning med
sin bror och hertigen af Bouillon, tviflade ingen på de
ofriges benådning från dödsstraff; och man talade ej vidare om
detta uppror, som blottställde ganska få personer, emedan det
aldrig kommit till verkställighet. Man hade till och med på
visst sätt i Paris fägnat sig öfver att staden Sedan och dess
tillhörande område införlifvats med franska riket, emot det att
hertigen af Bouillon fått benådningsbref och likasom hertigen
af Orleans blifvit förklarad oskyldig; att utgången af alla
kardinalens anordningar väckt beundran för hans skicklighet
och hans mildhet emot dem, som enligt allmänna sägnen
stämplat emot hans lif. Ett rykte var äfven i omlopp, att
han låtit Cinq-Mars och de Thou rymma och ädelmgdigt
befrämjat deras flykt öfver gränsen, sedan han med mycken
behjertenhet låtit häkta dem i lägret utanför Perpignan.
Vid detta ställe i berättelsen glömde Cinq-Mars sin
tålmodiga undergifvenhet, och i det han tryckte sin väns hand,
utbrast han: — «Häkta! skola vi äfven beröfvas den äran att
frivilligt hafva gifvit oss fångne? Måste vi uppoffra allt, ända
till efterverldens goda tanka om oss?«
«Der hafva vi ännu en liten återstod af fåfänga,« sade
de Thou och lade fingret på hans mun: «men tyst! låtom oss
afhöra abbéns berättelse till slut.«
I den Öfvertygelsen, att de båda unga männens lugn
härrörde af deras glädje öfver att se sin flykt betryggad,
och då han säg att solen ännu knappt hunnit skingra
morgontöcknet, öfverlemnade den gode abbén sig åt det ofrivilliga
nöje, som gubbar merendels erfara, då de få berätta nyheter,
äfven när de äro bedröfliga. Han omtalade alla sina
fruktlösa bemödanden att upptäcka sin lärjunges fängelse, hvilket
var obekant så väl för hofvet som hufvudstaden, hvarest man
ej en gång vågade nämna hans namn i de förtroligaste
kretsar. Han hade ej fått veta att han satt på fästningen
Pierre-Encise, förrän drottningen värdigats kalla honom till sig och
befallt honom derom underrätta marskalkinnan d’Effiat och
alla de Sammansvurne, på det de måtte våga ett förtvifladt ’
försök att befria deras unge hufvudman. Anna hade till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
